Klåpar´n nästa
Idag var det dags för sista steget innan jag får besked om jag får jobbet eller inte.
Har haft en konstig känsla i kroppen hela dagen... lukten av min medhavda lunch fick mig att må dåligt, så den åkte i soporna utan att jag ens smakade på den. Men trots att jag inte ätit nån frukost heller, så var jag inte hungrig, så lunchen passerade utan att jag åt någonting.
Sen var det då dags för pratstunden... det började ganska bra och jag började slappna av... men tydligen för mycket... jag kom på mig själv med att inte ha hört vad hon frågade... jag satt och försökte febrilt komma ihåg vad hon precis hade sagt, men jag hade inte en aning.
Jag fick be henne att upprepa frågan.
Och trots att det här jobbet står högst på min önskelista av allt just nu, så kunde jag inte förmå mig att koncentrera mig på henne, utan jag kände mig helt frånvarande.
När allt var klart, så kändes det ändå som att det hade gått bra, men jag kände bara tomhet.
När jag kom tillbaka till jobbet så satt jag bara och stirrade in i datorn, orkade inte göra någonting, all ork var som bortblåst...
Jag pratade med min chef och sa att jag skulle åka hem, och att jag inte kommer imorgon. Jag måste nog inse att jag måste ta kontakt med vårdcentralen...trots att jag inte har några som helst förhoppningar om att de kommer att kunna hjälpa mig.
Jag har iallafall världens bästa chef, så jag behöver inte oroa mig över det iallafall.
Har haft en konstig känsla i kroppen hela dagen... lukten av min medhavda lunch fick mig att må dåligt, så den åkte i soporna utan att jag ens smakade på den. Men trots att jag inte ätit nån frukost heller, så var jag inte hungrig, så lunchen passerade utan att jag åt någonting.
Sen var det då dags för pratstunden... det började ganska bra och jag började slappna av... men tydligen för mycket... jag kom på mig själv med att inte ha hört vad hon frågade... jag satt och försökte febrilt komma ihåg vad hon precis hade sagt, men jag hade inte en aning.
Jag fick be henne att upprepa frågan.
Och trots att det här jobbet står högst på min önskelista av allt just nu, så kunde jag inte förmå mig att koncentrera mig på henne, utan jag kände mig helt frånvarande.
När allt var klart, så kändes det ändå som att det hade gått bra, men jag kände bara tomhet.
När jag kom tillbaka till jobbet så satt jag bara och stirrade in i datorn, orkade inte göra någonting, all ork var som bortblåst...
Jag pratade med min chef och sa att jag skulle åka hem, och att jag inte kommer imorgon. Jag måste nog inse att jag måste ta kontakt med vårdcentralen...trots att jag inte har några som helst förhoppningar om att de kommer att kunna hjälpa mig.
Jag har iallafall världens bästa chef, så jag behöver inte oroa mig över det iallafall.
Kommentarer
Trackback