Alkismorsa vs alkisfarsa = 1-0

Denna dagen ett liv.

Idag tog jag en viktig seger i kampen mot "alkisskapet". Men jag hade bra hjälp av min son, som faktiskt sov ända till 07.25!
När han kröp ner i våran säng och började sjunga Kalle Ankan min, och den enda respons han fick av sin pappa var; Neo, sjung sen, så  tog jag med mig honom och klev upp... fast jag slängde nog ett surt öga mot M som låg och snarkade i sina sovglasögon ( eller vad det nu heter, ni vet sånna där som man får på flygplan för att kunna sova trots att det är ljust), ja ni läste inte fel... och nä, det är inte en skitsexig syn... men iallafall.
Efter att ha väckt Nova, som blev överraskad av att se mig och inte sin pappa, som vi lovat kvällen innan, så hoppade jag i duschen och försökte bli människa igen.

Väl ute ur duschen så kommer M ut från sovrummet, mäkta förvånad; "-Vad gör du uppe?? Och du har redan duschat oxå... varför??? Vad konstig du är..."
Kul, här anstränger man sig, och det enda man får höra är att man är konstig. Är konstig bra? Kan jag tolka konstig på ett positivt sätt?? Eller ska jag återgå till att vara som vanligt? I och för sig, en gång är ingen gång, så ja, det är nog inte så mycket att fundera över egentligen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0