Oh crappy day...oh crappy daaay...
Nä, inte fullt så crappy, men inte långt ifrån.
Efter en hyfsad morgon, så begav vi oss till kusin vitamin med tillbehör för att få lite hjälp att köpa musik via datorn. Där fick vi även beskåda J´s nya kroppsutsmyckning, vilken var riktigt riktigt lyckad! Ja, nu var den ju inte helt klar än, men man anar ju helt klart det klara resultatet, och det kommer att bli riktigt snyggt!
Sen hastade vi iväg för en lunch på Ikea innan vi skulle lämpa av kidsen på Drakborgen tillsammans med farmor och Fredde. Vi var ju såklart tvungna att smyga in en sväng vi oxå för att undersöka framtida besöksbehov, och jorå, åtminstone pappan kan tänka sig att dra några repor där. (Ok, mamman oxå) :)
Sen fortsatte vi i några ärenden runt Birsta, för att sedan stranda på Charm, då med ogjorda ärenden kvar. Men där tog orken slut.
Med bortdomnade armar och gråten i halsen så ställde vi in resten och for hem, och jag bäddade ner mig under täcket, och där låg jag när barnen och Markus kom hem två timmar senare.
Och när man väl hade orkat ta sig till Birsta, för första gången på jag vet hur länge, ja självklart hör man av sig just då, med kommentaren; Jaha, det var det vi sa....
Är det konstigt att man blir trött??
Efter en hyfsad morgon, så begav vi oss till kusin vitamin med tillbehör för att få lite hjälp att köpa musik via datorn. Där fick vi även beskåda J´s nya kroppsutsmyckning, vilken var riktigt riktigt lyckad! Ja, nu var den ju inte helt klar än, men man anar ju helt klart det klara resultatet, och det kommer att bli riktigt snyggt!
Sen hastade vi iväg för en lunch på Ikea innan vi skulle lämpa av kidsen på Drakborgen tillsammans med farmor och Fredde. Vi var ju såklart tvungna att smyga in en sväng vi oxå för att undersöka framtida besöksbehov, och jorå, åtminstone pappan kan tänka sig att dra några repor där. (Ok, mamman oxå) :)
Sen fortsatte vi i några ärenden runt Birsta, för att sedan stranda på Charm, då med ogjorda ärenden kvar. Men där tog orken slut.
Med bortdomnade armar och gråten i halsen så ställde vi in resten och for hem, och jag bäddade ner mig under täcket, och där låg jag när barnen och Markus kom hem två timmar senare.
Och när man väl hade orkat ta sig till Birsta, för första gången på jag vet hur länge, ja självklart hör man av sig just då, med kommentaren; Jaha, det var det vi sa....
Är det konstigt att man blir trött??
Kommentarer
Trackback
