Trollunge
Igår när jag skulle hämta kidsen på dagis så kom deras fröken och ville prata med mig, och som vanligt är ju första reaktionen; Vad har de gjort?! Liknande fenomen uppspelar sig ju varje gång chefen kallar in en till ett tyst rum, man sätter sig med hårt bultande hjärta, svetten börjar rinna under armarna och man måste bara fråga; Vad har jag gjort!?
Varför reagerar man så?? Varför känner man sig så skyldig direkt? Det kan väl aldrig bero på att aftonbladet har varit upp några gånger, eller att man har tagit en paus för att blogga lite...?
Anyhow, barnen hade iallafall inte gjort något dumt, utan hon hade fått en förfrågan av en av föräldrarna om hon och Neo kunde vara med i ett reportage som hon skulle göra. Och nu vill de ha vårat tillstånd. Självklart svarade jag ja, det är ju kul att de vill ha med just honom! :) Oroskänslan i hjärtat övergick snabbt till stolthet! :)
Men då kom jag på; Aaaah, han ser ju ut som ett troll i håret!! Men eftersom fotograferingen skulle vara idag, så hann jag ju inte göra något åt saken...
Fast å andra sidan, Neo skulle ju inte vara Neo utan allt det där håret som spretar åt alla håll och kanter. :)
Mammas trollunge....
Varför reagerar man så?? Varför känner man sig så skyldig direkt? Det kan väl aldrig bero på att aftonbladet har varit upp några gånger, eller att man har tagit en paus för att blogga lite...?
Anyhow, barnen hade iallafall inte gjort något dumt, utan hon hade fått en förfrågan av en av föräldrarna om hon och Neo kunde vara med i ett reportage som hon skulle göra. Och nu vill de ha vårat tillstånd. Självklart svarade jag ja, det är ju kul att de vill ha med just honom! :) Oroskänslan i hjärtat övergick snabbt till stolthet! :)
Men då kom jag på; Aaaah, han ser ju ut som ett troll i håret!! Men eftersom fotograferingen skulle vara idag, så hann jag ju inte göra något åt saken...
Fast å andra sidan, Neo skulle ju inte vara Neo utan allt det där håret som spretar åt alla håll och kanter. :)
Mammas trollunge....
Kommentarer
Trackback
