It´s a blogg moment

I fredags morse väcktes jag av skönsång och gitarrspel. En underbar dag tog sin början. Sen väntade en förmiddag med idel telefonsignaler, sms-signaler och dörrklockor. Allt mycket uppskattat! Sen var det så dags att bege sig in till jobbet för avlämnande av sjukintyg och vinflaska till vinlotteriet.
Jag fick mycket gratulationer både till min födelsedag och mitt nya jobb, och innan allt  var över där så blev det även gratulationer till högsta vinsten i vinlotteriet. :) Man kan helt klart misstänka ett riggat lottodragande, men jag tror faktiskt inte det, det var för många spontana applåder för det.
Sen när det var dags att säga hej då, så sa kroppen ifrån... hjärtat höll på att hoppa ur kroppen och jag blev alldeles yr. Så Åsa erbjöd sig att hjälpa mig med kassarna till bilen, och det var mycket uppskattat.
Väl i bilen så ringde jag Markus med gråten i halsen och förklarade att jag inte mådde bra. Föga visste jag att jag då satte käppar i hjulet inför kvällen.
Har sen fått veta att när Markus skickade sms till Carola för att få råd, så hade han fått svaret; Fortsätt ljug!!!
Jag måste nog ta mig ett allvarligt snack med henne nåt här framöver! :)

Anyhow, väl hemma så var det dags för mamma att hämta kidsen, och efter att de åkt, så var det så dags för oss att åka in till stan för en måltid på Ming palace, bara jag och Markus. Blev lite lätt irriterad när det ringde på dörren; Skulle jag aldrig få mat i magen?!?!?!
Utanför stod Carola och Johan, och självklart ville de komma in, och eftersom jag tycker så mycket om dom, så tänkte jag; Ja visst, kom in, jag kan vänta en stund till med maten.
Men varför dröjde de?? Och varför såg de så skumma ut?? Och VARFÖR hade Johan skjorta på sig???
Jag misstänkte ju såklart att de skulle ut med oss, men det vågade jag inte tro på förrän Carola frågade om jag var klar att åka... LYCKA! De hade slagit huvudet på spiken! Fanns väl inga jag hellre hade tillbringat min födelsedag med?!

Resten av den kvällen får ni läsa om på Markus blogg; http://neanderthal.blogg.se

Jag hoppar direkt till hemkomsten. Väl i säng, så ville inte tröttheten infinna sig... kl 05.10 klev jag upp och gick och satte mig i duschen, hjärtat bultade hårt och jag var alldeles yr. En halvtimme satt jag in duschen innan jag gav upp och gick och lade mig igen, efter att ha väckt Markus eftersom jag var så orolig pga hjärtat.
Han kämpade hårt för att stödja mig, men tröttheten vann över honom.
När kl var 7 var jag fortfarande inte trött, och när Carola ringde kl 10 hade jag precis slagit igen ögonen.

Barnen har varit borta hela dagen, men jag har inte kunnat vila nåt iallafall, pigg som en mört, en mört med hjärtklappning och andan i halsen.

Jag hade en jätte jättetrevlig kväll/natt igår, men den var nog inte det bästa för min hälsa.