Varför kan man aldrig vara nöjd?
Jag kan bara konstatera att jag redan innan jag ens fyllt 30, har provat de flesta bantningskurer. Och visst, några har ju funkat, men vad hjälper det när man efter att ha ansträngt sig i några månader för att bli av med några bullpåsar runt midja och stjärt, faller tillbaka i samma gamla mönster. Varje vardag är en fest, och jag kan hitta på hur många ursäkter, eller snarare anledningar, som helst till att festa lös på en godispåse när kidsen har nattats.
Favoritanledningen (läs ursäkt) är att det finns ju faktiskt de som är större än mig, och de får leva de oxå. Och än så länge har ingen tagit avstånd från mig pga min övervikt.
Men när godiset har lagt sig fint runt midjan och illamåendet har besegrat godislusten, så tänker jag alltid; Nä, nu är det nog, det här ska jag kunna avstå ifrån.
Men icke sa Nicke.
Jag får nog lov att acceptera att jag inte är försedd med bra disciplin, att jag är slö, slapp och likgiltig.
Min pappa brukar alltid säga att jag ska äta och må gott, jag har bara ett liv. Men jag mår ju inte gott av valkarna som alldeles för snabb smyger sig på.
Jaja, jag har nog inte klivit upp på vågen för sista gången, så än finns det hopp! :)
Favoritanledningen (läs ursäkt) är att det finns ju faktiskt de som är större än mig, och de får leva de oxå. Och än så länge har ingen tagit avstånd från mig pga min övervikt.
Men när godiset har lagt sig fint runt midjan och illamåendet har besegrat godislusten, så tänker jag alltid; Nä, nu är det nog, det här ska jag kunna avstå ifrån.
Men icke sa Nicke.
Jag får nog lov att acceptera att jag inte är försedd med bra disciplin, att jag är slö, slapp och likgiltig.
Min pappa brukar alltid säga att jag ska äta och må gott, jag har bara ett liv. Men jag mår ju inte gott av valkarna som alldeles för snabb smyger sig på.
Jaja, jag har nog inte klivit upp på vågen för sista gången, så än finns det hopp! :)
Kommentarer
Trackback
