Elitsatsande barn...eller föräldrar.
Igår var jag på simträning med Nova. Hon tycker att det är ganska roligt nu när hon börjar få kläm på det.
Vi tränade lite när vi var på Paradisbadet härrom veckan, för det blir lätt att hon kommer bort i mängden barn på simträningen.
Igår när jag satt och tittade på medans barnen simmade runt runt där, så kunde jag inte låta bli att bli irriterad på de övriga föräldrarna.
De springer med barnen runt kanten och kommer med råd och tips och pushar och bannar...jo, de bannar!
-"Men Kalle, du simmar ju inte, du går ju runt bassängen...kom igen nu!"
Han som instruerar barnen känns genast överflödig....
Allvarligt?!?!? Kan inte barnen bara få ha roligt?! Världen går väl inte under om de inte lär sig simma på första försöket?
Mamman till en av flickorna höjde henne till skyarna och sa till instruktören att nu kunde hon minsann simma...och när flickan sen skulle visa, så funkade det inte så jättebra, så instruktören satte på henne armringarna igen...Flickan bröt ihop och började grina och ville minsann inte simma med armringar på.
Gången därpå kom hon inte...hon hade hoppat av.
Ooops?!
Vad jag vill komma fram till är; varför måste det vara på blodigt allvar när barnen bara är mellan 4-6 år!?
Vi tränade lite när vi var på Paradisbadet härrom veckan, för det blir lätt att hon kommer bort i mängden barn på simträningen.
Igår när jag satt och tittade på medans barnen simmade runt runt där, så kunde jag inte låta bli att bli irriterad på de övriga föräldrarna.
De springer med barnen runt kanten och kommer med råd och tips och pushar och bannar...jo, de bannar!
-"Men Kalle, du simmar ju inte, du går ju runt bassängen...kom igen nu!"
Han som instruerar barnen känns genast överflödig....
Allvarligt?!?!? Kan inte barnen bara få ha roligt?! Världen går väl inte under om de inte lär sig simma på första försöket?
Mamman till en av flickorna höjde henne till skyarna och sa till instruktören att nu kunde hon minsann simma...och när flickan sen skulle visa, så funkade det inte så jättebra, så instruktören satte på henne armringarna igen...Flickan bröt ihop och började grina och ville minsann inte simma med armringar på.
Gången därpå kom hon inte...hon hade hoppat av.
Ooops?!
Vad jag vill komma fram till är; varför måste det vara på blodigt allvar när barnen bara är mellan 4-6 år!?
Kommentarer
Postat av: dessi
jag håller med dig!! jag har stått många ggr på hockeyträningar/matcher och lyssnat på hysteriska föräldrar som skriker på sina söner-det låter så illa i mina öron.Låt barnen ha roligt och känna sig duktig när dom e små!!!
Postat av: Hanna
SÅåå sant sååå.. skit i hur lång tid det tar att lära sig. Huvudsaken är väl att motivationen och spänningen inför lärandet finns... man är inte barn längre än att man lätt glömmer bort det! Barndomen alltså! Låt dom leka, dom jobbar för guds skull inte statligt!!
Trackback
