En bra kväll måste jag säga.
När jag väl fick sticka från jobbet så gick humöret upp direkt. Inga måsten, krav eller förväntningar längre.
Hämtade kidsen på dagis, och sen gick vi och handlade det vi behövde till middagen, och det gick väldans smärtfritt.
En lite rolig grej hände på affären faktiskt... Tror nog att jag aldrig har sett Nova rodna förut, men det hände idag.
Hon ville gå och titta på tidningar medans jag och Neo stod i kön, och när det de öppnade en ny kassa så flyttade jag och Neo över till den istället, och jag ropade på Nova att det var dags att komma.
Men hon missade nog det, för klubban som hon hade i sin hand lade hon på fel varuband, och förvirringen blev total när varken kassörskan eller kunden som stod där förstod var klubban hade kommit ifrån. Jag hörde allt och förstod att Nova hade lagt den fel, så när jag sa till kassörskan att klubban skulle ha varit på vår sida, så kom Nova springande; Mamma, jag såg inte... och blev alldeles röd om kinderna...:)
Ja, det var ju ingen stor sak, men ja, sött var det iallafall!
Anyhow... När det var dags att dra sig ner mot BSK och majbrasan, så kom mamma och pappa för att slå följe med oss ner.
Och det vart riktigt trevligt, både mamma och pappa verkade tycka att det var trevligt och de var väldigt engagerade i barnen, hur kul som helst!
Efter majbrasan så gick vi hem till oss och fikade, och även det var trevligt... det kryper ju som vanligt i kroppen på päronen, men ja, det får man väl acceptera kanske...:)
Nu ser jag fram emot morgondagen, vi ska äntligen få ta itu med allt som ska göras ute, och barnen ska äntligen få upp sin studsmatta! :)
Sov gott, vi ses snart igen! :)
Kortslutning
Arbetsmotivationen går ju ner till noll direkt...
I tankarna har jag redan stängt av datorn, och är på väg till bilen.
Jag har lite svårt att få Nova att förstå varför jag inte kan hämta henne efter hennes mellanmål, dvs 14,30, varje dag, jag har ju gjort det förut!?
Att mamma måste jobba för att få pengar, är inget hon förstår, jag kan ju få hennes pengar!? :) Visserligen så har hon mer pengar än vad jag har, men ja....:)
Jag ser iallafall fram emot eftermiddagen/kvällen. Nova har önskat tacos till middag, så det ska hon såklart få. Sen bär det av till maj-elden, som hon så fint sa...:)
Väl där blir det att socialisera på hög nivå, då hela Bergeforsen kommer att vara på plats, och varför egentligen!? För att titta på en hög med gamla kvistar som brinner?! Ja det är i och för sig inte att förakta, det bor ju en liten pyroman i mig som älskar att elda, så jo, kvällen blir nog riktigt bra ändå! :)
Back to business!
Trevlig valborg på er!
Trollunge
Varför reagerar man så?? Varför känner man sig så skyldig direkt? Det kan väl aldrig bero på att aftonbladet har varit upp några gånger, eller att man har tagit en paus för att blogga lite...?
Anyhow, barnen hade iallafall inte gjort något dumt, utan hon hade fått en förfrågan av en av föräldrarna om hon och Neo kunde vara med i ett reportage som hon skulle göra. Och nu vill de ha vårat tillstånd. Självklart svarade jag ja, det är ju kul att de vill ha med just honom! :) Oroskänslan i hjärtat övergick snabbt till stolthet! :)
Men då kom jag på; Aaaah, han ser ju ut som ett troll i håret!! Men eftersom fotograferingen skulle vara idag, så hann jag ju inte göra något åt saken...
Fast å andra sidan, Neo skulle ju inte vara Neo utan allt det där håret som spretar åt alla håll och kanter. :)
Mammas trollunge....
Tränings-änka...
Är det konstigt att man kan tycka att livet är enformigt!? Man kommer hem, lagar mat, plockar undan, härjar med ungarna, badar desamma, fram med kvälls-fika, och här nånstans så brukar maken avvika.
Sen är det nattning av barn, och sen stupar man i soffan, antingen med datorn i knät eller tittandes på dumburken.
M kommer hem lagom till läggdags, och eftersom han är speedad när han kommer hem, så brukar jag få gå och lägga mig ensam.
Den här kvällen är inget undantag... nu sitter man här ensam och ful igen....
Anyhow... dagen har faktiskt varit bra, på de flesta sätt. Trots att jag höll på att kollapsa där runt lunch av nervositet, så lyckades jag nog att samla mig när det var dags för intervjun. Och den verkar ju ha gått bra, eftersom jag nu har fått ytterligare ett test att utföra innan de ska kunna ta sitt beslut.
Man kan ju nästa fundera om det är så att det är en VD-post jag har sökt, för så omständigt känns det. Men men, får jag tjänsten så är det helt klart värt det! :)
Och snart vet vi! :)
Sen har jag faktiskt mått ganska bra idag, inga problem med varken mage eller armar...kände bara av det litegrann när jag stod och strykte, men det kan lika gärna ha varit latmasken, så det räknar jag inte! :)
Så kanske det är på väg åt rätt håll...håll tummarna för det! :)
Gaaaaaaahhh!!
Shit, vad nervös jag är!!
Tack för att ni vill hjälpa mig, men jag tror inte att jag tar in någonting just nu.
1. Djupa andetag och lugn och fint; ett jättebra råd, men hur ska jag kunna sluta hyperventilera så att kan få till några djupa andetag!??!
2. Ta det som det kommer... ja hur jag än beter mig så lär jag inte kunna förhindra tidens gång, men hur ska jag kunna sluta hyperventilera?!?!
3. Tänk på munnen... Jo, jag vet, det ger inte ett så smart intryck att sitta och suga på/puta med läpparna.... Och FAKTISKT, eftersom jag hyperventilerar så funkar det inte att "tixa", så det lär ju inte bli nåt problem...:)
Knäpper med fingrarna febrilt och önskar att det här var över nu, men inte då... är det verkligen att begära för mycket?! Jag vill jag vill jag vill jag vill...
Wish me luck!!!
Fy vale... vad tråkigt
Som t.ex. Anthony som precis ringde mig och ville prata PPM...!? Vad är PPM?? Jo, jag vet, man borde engagera sig, men man har ju så mycket annat som man ska egagera sig i, så vem f*n orkar med att lyssna på en massa snack om PPM?!?!
Vänligt men väldigt väldigt bestämt så sa jag att det samtalet fick han nog ha med min man istället, som åtminstone orkar lyssna på det.
Själv ska jag uppbåda kraft för kommande två-tre veckor. Jag räknar med åtminstone 5 dagar födelsedagsfiranden och en konfirmation. Nova ska på två barnkalas, och eftersom firandet av hennes födelsedag kommer att bli en utdragen historia så räknar jag med tre dagar där... och ändå känns det som om att jag har glömt nåt.... ja det lär jag ju bli varse.
För att fortsätta i att-göra-listan; intervju, tatuering, Neo´s besök på bvc, Nova´s tandläkarbesök, deklarationen ska lämnas in, hockey-kortet ska förnyas och nånstans mitt i allt det här, så ska jag försöka få fingrarna ur och ringa vårdcentralen.
Så PPM, nä inte idag.
Lugnet har lagt sig...eller?!
Så i ett försök att stilla nervositeten så tågade jag och M bort till Mr Tatuerare för att få klara besked.
Eftersom jag ändrat lite på motivet, så var jag ju såklart nyfiken på om jag måste boka en ny tid, längre tid. Men nä, det behövde jag inte, tog det för lång tid så skulle vi helt sonika avbryta (?!) och boka ny tid för att göra klar den senare. Aaaahh...ska jag behöva plågas mer än en gång?!?!?
Och på mina funderingar på motivet så svarade han bara, lite slött; Det fixar vi då! Jag ville bara skrika åt honom; Förstår du ens vad jag säger?!?!?! Slow-mow, eller hur f*n man ska stava det.
Jaja, tiden är bokad, motivet skymtas över horisonten....det blir nog bra.
Sen när det var dags att säga hej då till M, så kom nästa vad-är-det-frågan-om-upplevelse. Han kunde bara inte sluta prata, och till slut kom förklaringen; Fan, jag pladdrar bara för att jag inte vill att du ska gå...
Nu kan man ju tro att det var för att han njöt av mitt sällskap, men jag misstänker att det berodde på att hans lunch-sällskap inte skulle infinna sig på ytterligare 10 minuter så han ville ha sällskap under tiden. ;)
Jaja, nu är det snart dags att logga in och vara trevlig i 1,5 timme, och som om inte det vore nog, jag förväntas lära en kollega nåt under tiden oxå...
Vad vore världen utan mig?
Så var det måndag igen, för de fattiga.
Måndag igen, ny arbetsvecka, dock lite kortare än vanligt. Ska bli riktigt skönt att få vara ledig på torsdag...tyvärr dribblade jag bort min semesterdag på fredagen, annars hade det ju varit helt perfekt, lite längre ledighet.
Men men, är huvudet dumt så får kroppen lida...
Imorse vaknade jag före alla... (?!) så jag tassade upp till barnen och passade på att mysa lite med dom innan det var dags att stressa iväg. Önskar att man hade mer tid på morgonen, utan att behöva kliva upp före tuppen...
Kommande vecka är verkligen händelserik, men nästa vecka ska jag sätta fokus på mig själv, promise.
Over and out.
Oh crappy day...oh crappy daaay...
Efter en hyfsad morgon, så begav vi oss till kusin vitamin med tillbehör för att få lite hjälp att köpa musik via datorn. Där fick vi även beskåda J´s nya kroppsutsmyckning, vilken var riktigt riktigt lyckad! Ja, nu var den ju inte helt klar än, men man anar ju helt klart det klara resultatet, och det kommer att bli riktigt snyggt!
Sen hastade vi iväg för en lunch på Ikea innan vi skulle lämpa av kidsen på Drakborgen tillsammans med farmor och Fredde. Vi var ju såklart tvungna att smyga in en sväng vi oxå för att undersöka framtida besöksbehov, och jorå, åtminstone pappan kan tänka sig att dra några repor där. (Ok, mamman oxå) :)
Sen fortsatte vi i några ärenden runt Birsta, för att sedan stranda på Charm, då med ogjorda ärenden kvar. Men där tog orken slut.
Med bortdomnade armar och gråten i halsen så ställde vi in resten och for hem, och jag bäddade ner mig under täcket, och där låg jag när barnen och Markus kom hem två timmar senare.
Och när man väl hade orkat ta sig till Birsta, för första gången på jag vet hur länge, ja självklart hör man av sig just då, med kommentaren; Jaha, det var det vi sa....
Är det konstigt att man blir trött??
Alkismorsa vs alkisfarsa = 1-0
Idag tog jag en viktig seger i kampen mot "alkisskapet". Men jag hade bra hjälp av min son, som faktiskt sov ända till 07.25!
När han kröp ner i våran säng och började sjunga Kalle Ankan min, och den enda respons han fick av sin pappa var; Neo, sjung sen, så tog jag med mig honom och klev upp... fast jag slängde nog ett surt öga mot M som låg och snarkade i sina sovglasögon ( eller vad det nu heter, ni vet sånna där som man får på flygplan för att kunna sova trots att det är ljust), ja ni läste inte fel... och nä, det är inte en skitsexig syn... men iallafall.
Efter att ha väckt Nova, som blev överraskad av att se mig och inte sin pappa, som vi lovat kvällen innan, så hoppade jag i duschen och försökte bli människa igen.
Väl ute ur duschen så kommer M ut från sovrummet, mäkta förvånad; "-Vad gör du uppe?? Och du har redan duschat oxå... varför??? Vad konstig du är..."
Kul, här anstränger man sig, och det enda man får höra är att man är konstig. Är konstig bra? Kan jag tolka konstig på ett positivt sätt?? Eller ska jag återgå till att vara som vanligt? I och för sig, en gång är ingen gång, så ja, det är nog inte så mycket att fundera över egentligen!
Crappy day
Vad hände med det lovande vädret imorse? Kanske var det så att det kände på sig att jag ändå inte skulle kunna njuta av det...
Markus kompis och hans lilla flicka kom och hälsade på, så det blev en fika/lunch-date. Hoppas att jag inte skrämde dom med min hemska uppsyn...håret på ända, osminkad och med ett allmänt slött intryck. Jag orkade bara inte...
När de hade åkt så gick jag och la mig, klockan var då 14.30, och där låg jag ända till 17.45, och hade jag kunnat, så hade jag nog legat där fortfarande. Men förnuftet sa att jag måste få i mig lite mat...
Förstår inte vad det är frågan om... tappar känsel och ork i armar och ben så fort jag i stort sett försöker röra på mig...
Så idag blev det inget av det vi hade planerat; krattning, sopning och svängen till Birsta blev inställd. Vi får se om det funkar bättre imorgon...
Och nu är det bara kvällen kvar, sen får jag lägga mig igen...
Tired and out.
Alkismorsa, part II
Men idag har jag inte riktigt full rätt att klaga, för Neo sov faktiskt till 7.05 idag!
Och han vaknade inte med gnöl och gnäll som han brukar, utan han knatade runt och pratade med Molgan, ja han måste ha en låtsas-kompis, för som han går omkring och pratar för sig själv så kan jag inte tro annat. Jag måste luska i det nån dag, om Molgan finns eller inte.
7.50 masade jag mig upp ur sängen, eftersom jag lovat dyrt och heligt kvällen innan att jag skulle väcka Nova kl 8. Hon hade varit upp en sväng, men nu låg hon lydigt i sängen och väntade på att jag skulle komma och väcka henne.
Hon sken upp som en sol när jag kom in, och bara det var ju värt att masa sig upp för.
Strandade i hennes säng, där vi låg och myste och trollade lite...
Men sen kom brevet på posten; illamåendet, magvärken och yrseln.
Jag gick ner och la mig igen och hoppades att världen skulle sluta snurra nån gång. En stund senare kommer Nova in; Mamma, varför gick du och la dig igen??
F*n, där plockade hon fram alkismorsan i mig igen, och när jag svarade henne att jag inte mådde bra, så önskade jag att hade ett bättre svar...
Men men, hoppas att "baksmällan" lägger sig snart, så att jag kan gå ut och göra lite nytta på gården.
To be continued....
En 10-årings tankar
Och det är ju så, man ska kyssa många grodor innan man hittar prinsen, och det ska gudarna veta; jag har kysst många grodor innan jag hittade min prins. Men nu var det inte mig det här inlägget skulle handla om, utan om en 10-årings funderingar och tankar.
Killarna i klassen är ju så spännande, och ja, han vill jag vara tillsammans med! Sagt och gjort, jag frågar chans! Och till min stora lycka och förtjusning, så vill han vara ihop med mig!!
Och det blir ju inte sämre av att min bästis är tillsammans med hans bästis, det är ju som gjort för pargungning i lekparken!! :)
Men säg den lycka som varar... bästisen dumpar sin kille... och helt plötsligt känns min kille inte rätt längre... What to do?? Jo, jag ringer mamma! Mamma har alltid så bra och kloka råd, hon tycker att jag ska sova på saken, så det var precis vad jag gjorde.
Dagen efter finns funderingarna fortfarande kvar, vilket resulterade i ett nytt samtal med mamma.
Så efter noga övervägande, så kommer jag fram till att jag fortsätter att vara ihop med min kille, så istället för att göra slut med honom, så kilar jag till bageriet och köper en kaka.
Vilket underbart liv man har som 10-åring!!
Ps. Sann historia, dock inte med mig som huvudrollsinnehavare! Ds.
Pirr i magen och noll arbetslust.
Äntligen fredag, med allt vad det innebär.
Vinlotteri på jobbet idag.... är det idag det sker, är det idag jag får högsta vinsten...isåfall lär jag få placera dyrgriparna i vinkällaren, för nåt vin lär det inte bli ikväll, jag siktar på att få i mig lite mat i första hand.
För att plöja vidare bland fjärilarna i magen, så hamnar vi på ämnet tatuering. Och där snurrar det ordentligt, jag får nästan lite panik över att jag inte har motivet spikat. Jag har ju grundtanken klar, men sen är frågan; Kommer Kenta att ge mig den hjälp som jag kommer att behöva?? Min erfarenhet säger mig att jag inte kommer att få det... vilket då genast bidrar till tusen fjärilar till.
Och slutligen, eller det finns säkert tusen saker till, men det största orosmomentet just nu; Vad händer till veckan??
Jag hade ett samtal för en stund sen med min gode vän, och det fyllde mig med en stor förhoppning om att veckan kommer att sluta bra, och jag vet inte om det är så bra. Jo, det är bra om veckan slutar bra, men jag vet inte om de förhoppningar som han fyller mig med är så bra, för skulle det då inte bli så i slutändan, ja då kommer ju besvikelsen att vara enorm!! Så jag försöker verkligen att dämpa entusiasmen, men f*n vad svårt det är....
Jag vill, jag vill....*stampar i golvet som ett tjurigt barn*
"-Svartis? Jag? Nä, absolut inte..."
Andra kloka människor tycker att svartsjuka är ett sjukligt beteende; man litar inte på sin partner osv.
Men iallafall, M är iallafall inte det.
Och det jag kan ju tycka att han visar då han inte protesterar mot mina manliga vänner. Men idag hände något som får mig att ifrågasätta allt det här. Hihihi... jag börjar fnissa bara jag tänker på det som kommer härnäst...
Idag lunchade jag med min bästa kill-kompis, och det gör vi ganska ofta, utan några konstigheter eller sura miner från Markus, så jag blev mäkta förvånad över samtalet som följde efter lunchen.
"-Har ni haft en trevlig lunch?
- Jarå, det var trevligt...
- Vart låg ni då??
Hahahahahahaha...jag brast ut i skratt, och förmodligen störde jag ganska många i kontorslandskapet, men jag kunde verkligen inte behärska mig, jag skrattade så att tårarna sprutade...
Och jag tjöt ännu mer av skratt när M tafatt försökte släta över frågan; Äh, jag menade; vart åt ni?
Yeah right! Du är svartis!!! Hahahahaha....
Ja det var underbart roligt!
Amatörpsykologer
Människan har ju ett väldigt komplex psyke. Varför reagerar man som man gör? Varför är det olika från gång till gång? Vad händer om man blir bemött på ett sätt eller ett annat?
Ja frågorna kan bli många om man börjar grotta i det mänskliga beteendet.
Och det var precis det som jag och min lunch-kumpan gjorde idag. :) Och ni kan ju tänka er, när två amatör-psykologer, varav den ena har gått en väldans massa kurser på sistone i just det här med beteenden hos olika människor, börjar diskutera, ja det var helt otroligt vad insatta och kunniga vi var! :)
Kruxet är bara att efterleva de perfekta lösningarna som vi kom fram till.
Hur ska jag göra för att kontrollera det enorma explosionsbehov jag har vid konflikter?? Och kanske den största och viktigaste frågan av alla; Hur ska jag göra för att inse att jag inte alltid har rätt?? Ha, jag kan erkänna det nu iallafall, men jag kan absolut inte garantera att jag kommer ihåg det vid ett senare tillfälle! :)
Men för att runda av, så var det som vanligt väldigt skönt att få vädra tankar och funderingar, och rådet att satsa högt, kommer jag garanterat att följa! Våga vinn!! :)
Jag ger dagens ros till mig själv idag! :)
Imorse stormade jag upp ur sängen; idag ska jag jobba, banne mig! In i duschen, tvåla, schamponera... ut ur duschen, fram med sminket....och där tog orken slut.
Masade mig in i köket och satte mig på kökstolen och slutförde sminkandet där istället, så idag kan jag inte garantera en prickfri sminkning, men what the fuck?! Jag är gift, så vem bryr sig!? :)
Efter frukosten så infann sig värken i magen som ett brev på posten.
Och som om det inte vore tillräckligt synd om mig redan, så upptäcker jag att det har gått en maska i ena strumpan...*suck* Äh, what the fuck, jag är gift, så vem bryr sig?? :)
Dags att kämpa vidare, jag ville bara ha lite sympatier...:)
Minus Celsius
Markus har plockat fram sina rocktalanger och rockar lös för fullt...
Före gitarrens intåg i vårat hem, så var det sing star som gällde vid lediga stunder, och jag hade väl aldrig kunnat tro att jag skulle välja gitarren före micken, för jag menar; stå med en gitarr och tro att man ska spela?! Fast å andra sidan; stå med en mick och tro att man kan sjunga är ju nästan snäppet värre.
Men jag måste ju erkänna att båda sakerna bidrar till att minska min lilla 30-årskris, för det är ju inte ett dugg vuxet att gå an som vi gör, men f*n vad roligt det är!
Sanka, are U dead...?
Min chef sitter nog i denna stund och kliar sig i huvudet och funderar över vad hon ska göra med mig. Efter samtalet vi nyss hade, så har nog både en och två funderingar kickat igång.
"- Hej Angelica... hur mår du??
"- Jag vet faktiskt inte..."
Vad är det för nåt j*vla svar?? Men det är verkligen så... jag vet inte hur jag mår, jag vet inte vad det är för nåt fel på mig. Det jag vet, är att jag inte orkar göra någonting...jag hängde tvätt förut och det var bland det jobbigaste jag varit med om, däckade i sängen direkt efter det. Jag vet att jag har en sprängande huvudvärk, från nacken... Jag vet att jag blir illamående direkt när jag äter nåt...
Och jag vet att jag har dåligt samvete över att barnen är kvar på dagis fortfarande...
Men jag orkar inte...nu ska jag tillbaka till sängen.
Motion är bevisligen inte bra!!
Jag som brukar somna så gott i soffan, låg och våndades långt efter slutet på Desperate Housewifes... och en liten parentes bara; är Victor död? Skulle inte tro det...iallafall... mitt illamående hindrade mig från att göra det bästa jag vet; SOVA!!! Hela natten har jag legat och vränt och vridit mig, klagat och verkligen tyckt jättesynd om mig själv. Många hade nog traskat iväg till toaletten och vidtagit åtgärder, men nä fy f*n!!
När klockan ringde imorse så var jag måttligt nöjd, men med min stora frånvaro från jobbet i övrigt i åtanke, så masade jag mig upp för att göra mig iordning. Kläderna kom på, men sen strandade jag på stolen i köket, kallsvettig och yr som få.
Markus gjorde lite nyponsoppa åt mig, men det bara värkte i magen, så jag fick se mig själv besegrad och hasade till sängen igen.
Väl där somnade jag om efter en liten stund... och vaknade sen av det där efterlängtade samtalet...*ler*
Go girl....;)
Tro det eller ej...
Jorå...ganska stolt över mig själv faktiskt. :)
Jag har varit ute och promenerat i 45 minuter... men vart är den förnöjda känslan som skulle komma efteråt??? Nån sa, att det skulle kännas jätte jätteskönt, och man skulle vara så nöjd med sig själv... Så vart kommer de här illamående-känslorna ifrån?? Var kommer värken i benen ifrån?? Ok, det sista förstår jag kommer sig av att jag är otränad som få, men varför ska jag behöva må illa??
Att det enda jag har ätit idag är havregryn, lingonsylt och mjölk har väl knappast nåt med saken att göra?? För nåt fikabröd finns det inga bevis för att det har slunkit ner!
"I kill you..." , för att härma en känd terrorist, om du säger nåt!
Jaja, nu är det som det är, vi får se om det händer igen!
Bra dag trots vab.
Sen kom då kusin vitamin som en räddande ängel och räddade mig ur städ-träsket, mycket uppskattat! :) Sen huserade vi ute på altanen i stort sett hela dagen...och jag måste bara säga; det är nog inte hennes kök som gör att jag känner ett otroligt lugn i kroppen, det måste vara hennes närvaro, för gud vad jag har myst idag... så otroligt skönt att bara sitta och snacka om allt mellan himmel och jord, och känna att jag verkligen kan vända ut och in på mig själv inför henne, utan att hon tycker att man är konstig på nåt vis...
Och för omväxlingens skull så fick även hon prata lite idag! :)
Som sagt; en bra dag, trots vab. :D
The point of no return
Nu är tiden för tatueringen bokad! Nu är det dags att bli nervös och fundera över vad f*n man håller på med! :) Jag hoppas att jag får mer hjälp av tatueraren den här gången än vad jag fick sist, för nu har jag ingen 98% skiss med mig när jag kommer...
Inför min första tatuering så blev jag mer eller mindre idiotförklarad; Hur är du funtad?, tror jag att de exakta orden var... och visst, det kan ju kanske tyckas onödigt och många tycker nog att det är riktigt fult... men ska jag verkligen leva mitt liv efter vad andra tycker och tänker?! Fan vad jag skulle få vända och vrida mig då...och i slutändan så har jag nog arslet bak iallafall.
Nä, jag tycker att det är snyggt, och jag tycker att det är en rolig grej. Och båda tatueringarna går ju att dölja om jag skulle vilja det, men just nu känner jag bara att jag vill visa upp den jag har! :)
Bild kommer att läggas upp när den är gjord, var så säkra! :)
Morgonstund har....
...vrål i mun.
Tänk om man kunde vabba utan att ha två sjuka griniga barn hemma. Men det är kanske det som kallas för semester...?
Ja jag har iallafall återigen kunnat konstatera att trötthet lockar fram alkismorsan i mig... Men när ska man få sova då?? När ska de börja sova nätterna igenom?? Det är en övergångsperiod säger alla, men den här övergångsperioden har varat i 5 år nu snart!!
Nä, det får bli en övernattningslägenhet inne i stan! :)
Idag får jag iallafall lite sällskap, min bästa vän tillika min bästa kusin kommer hit på besök med sina två kids, så förhoppningsvis finner mina små monster lite stimulans oxå i besöket.
I övrigt så håller vi tummarna för att jag får ett positivt telefonsamtal idag! 
Kalle Kå
Nu låter det ju som att han är min stora favorit, men så är det inte... däremot min pappa´s stora idol! :) Han har fått utstå mycket spe från alla håll och kanter för att han hållit Kalle så högt, men har ändå stått på sig trots en hel del motgångar för vår finske vän.
I 50-årspresent fick min pappa ett signerat idol-kort, och det var nästan klassat som den bästa presenten. Och vad ska man hitta på för att överträffa det??
Pappa kom själv med lösningen; Det vore ju jätteroligt att få Kalle Kå´s klubba, signerad och klar efter hans sista match i klubben. Sagt och gjort. Medans mamma och pappa var i Thailand, så fixade min faster´s man så att vi fick Kalle´s klubba.
Så när mamma och pappa kom hem, så hade vi redan riggat huset. Bröllopskortet på väggen i vardagsrummet fick ge vika för Kalle´s klubba, en skruvdragare och tre skruvar gjorde susen, och resultatet... ja det ser ni här nedan! :)
Nu kommer ju nästa fråga; Vem blir pappa´s idol under nästa och kommande säsonger?? Eller kommer Kalle Kå att för alltid finnas i pappas hjärta? :)
Nu är det inte mycket mer att göra...
Och för er som känner mig, så är ju inte det min starka sida! :( Man är ju värre än ungarna på julafton, ska det ske, så låt ske för en stund sen!!
Känslan är bra, men vad vet man egentligen!? Men jag har iallafall gjort allt som står i min makt, jag har till och med skickat ett kedjebrev till tio personer bara för att min önskan ska gå i uppfyllelse före min nästa födelsedag, vilken ju är inom en ganska snar framtid, så det här är ju som upplagt för lite dramatik! :)
Håll tummarna!!!
*gäsp*
Sen så for Markus iväg och köpte fuskgräs eller vad man ska kalla det... en sån där grön matta som man kan ha inne på altanen, och eftersom vi gärna ville ha in den så var det ju bara till att städa för våren därute oxå. Så nu är den och möblerna på plats, nu är det bara fönsterputsningen kvar, men det får bli nästa helg, om det är fint väder.
Usch vad tiden går... snart är det maj, med allt vad det innebär...*suck*
Tre slagna hjältar... det är jobbigt att vara ute i friska luften, speciellt eftersom två av dom har feber. Så det blir vab imorgon oxå. :(
Beach 2008
Beware of the cat
Ha en bra dag! :)
Ny dag, samma förutsättningar
Vad är det för fel på pojken?! Om det fanns det minsta lilla spår av mig i honom så borde han kunna sova längre än till 06.18!!! Jag skulle vara så så himla nöjd, om jag åtminstone kunde få sova ostört till kl 8... men inte då. Så istället tvingar han fram ett beteende hos mig som närmast hör hemma hos en alkoholiserad sjubarnsmor; Snälla, gå och titta på tv en stund, mamma måste får sova en stund till.... och sen när han kommer tillbaka efter en halvtimme; Snälla, bara en liten stund till... Och när han sen kommer tillbaka och suckar; Mammaaaa, när ska du kliva upp???? Ja då ids jag inte ens svara...
När jag väl har pallrat mig upp, med allt jag har att göra utomhus idag i åtanke, så vill jag bara gå och lägga mig igen när jag har konstaterat att båda barnen har feber fortfarande och igen. *suck* Neo har varit sjuk i en veckas tid nu...och nu har vi väl samma tid igen framför oss med Nova...
Tyvärr märks det inte att de är sjuka, utan just håller de på att klättra på väggarna.
Ny dag, men samma skitförutsättningar!
Japp, nu har jag bestämt mig!
För att citera en välkänd radio-pratande-fredags-fräckis-älskare så vrålar jag; "Äntligen!!!"
Efter många om och men, googlande fram och tillbaka, kanske kanske inte, så tror jag att jag har bestämt mig... hahaha... det där lät kanske inte så bestämt som jag hade hoppats på, men jag känner mig nästan hundra på vilket nästa motiv att pryda min kropp blir.
Men jag vill ha den i svart och olika gråskalor.
Så nu ska jag bara få fingrarna ur och ringa och boka en tid. Men innan jag har gjort det, så reserverar jag mig för ev. ändringar. :)
Har ni synpunkter, så kläm fram med det nu, för snart kan det vara för sent! :)
Denna dagen - ett liv.
Då till nästa insikt; Pappa är ensam med barnen sedan kl 06.30 imorse... Utan att äta frukost så kastade jag mig i bilen för att hämta vildbattingarna. Väl där så fann jag alla tre i soffan i godan ro.
Då blev det till att reda ut vem av mina battingar som varit odygdiga, vad de hade gjort går jag inte in på. Har svårt att tro att de är mina barn. Men men...
Efter en kopp kaffe och ett trevligt samtal med pappa, så var det dags att åka hem. Hade ju som uppgift att åka och byta Nova´s skor idag. Efter många om och men så kom vi iväg, men vad händer på affären då?! Inte var hennes skor för små inte, hon hade gått om utrymme men tyckte väl att de klämde ändå. Så det blev ett helt annat par skor.
Blommor inhandlades på Plantagen... Nova hjälpte till och hon var jätteduktig. Efter det blev det en sväng till Willys, och nu vankas det grillning, säsongens första! :)
Nu har mina päron anlänt, så jag ska vara lite social nu...på återseende!
HV71 svenska mästare
När han går emot vad jag har lärt honom; Inga egna initiativ, så får det konsekvenser! :)
Men för att avrunda, så får jag väl erkänna att jag tycker att det är roligt för Kentas skull.
Hockey vs. Basket
Gårdagen blev stressig... avlämning av kläder på BSK, ungar som skulle lämnas av hos mamma och pappa... och precis innan vi ska åka så upptäcker jag att Neo har feber igen...:( Schysst mamma; Ok, du har feber... här har du lite alvedon, nu åker vi! Deras övernattningsväska kom jag ihåg i sista stund... men väl hos mamma så kommer jag på att jag har glömt febertermometern...*suck* Med tåren i ögat så konstaterar jag att eftermiddagens alla måsten har blivit för mycket...
Väl inne i stan hos Putte och Susen så känner jag att lugnet börjar lägga sig, och vi fick en jättetrevlig kväll tillsammans.
Så är det då dags att ställa hockey vs. basket...
Publik: Ja det går ju i alls att jämföra... Stämningen i EON arena får håret på armarna att resa sig direkt innan för entrédörren, medans stämningen i sporthallen var näst intill obefintlig. Att det var avgörande semifinal märktes överhuvudtaget inte, det hade lika gärna kunnat handla om första seriematchen, eller varför inte sista seriematchen som var helt utan betydelse. Plus för hockeyn alltså!
Matchen: Kanske mer händelserikt i basket, det blir ju några fler poäng än vad det blir mål i hockeyn... men bara därför kan jag ändå tycka att en hockeymatch är mer spännande... i en basket-match så vet man ju att det kommer att bli upp mot 70 poäng... vilket då får följden att egentligen så är det bara de sista 10 minutrarna som är spännande... Plus för hockeyn!
Regler: Ojoj... man får verkligen inte göra någonting. En kille blir översprungen så att det bara tjongar i hela hallen, och då trodde jag ju såklart att nu åker killen som sprang över honom på en foul... så jag blev ju mäkta förvånad då killen som låg på golvet blev den som blev straffad... noll logik för ett hockey-fan.
Och sen; efter att domaren har blåst av spelet, så fortsätter en kille att springa mot korgen, och dunkar helt sonika ner den, flera sekunder av avblåsning... vad är det? I hockeyn hade det fått konsekvenser, inte i basket.
Plus för hockeyn!
Självklart förstår jag att min tolkning av dessa två sporter inte är några riktlinjer, och att ett basket-fan säkert tycker att jag är helt korkad, men det är ju så; Jag älskar hockey och i mina ögon så går inte basket att jämföra med hockeyn i varken spänning, fart eller upplevelse.
Men kvällen var iallafall trevlig och det är huvudsaken!
Nedräkning till nedsläpp för säsongen 2008/2009 har börjat!
Kloning
Nya skor till barnen... ja men det kan väl inte gå fel? Det brukar ju vara uppskattat... men nä... jag köpte skor i samma storlek som tidigare, men det skiljer sig tydligen från affär till affär, så de här blev för små, ja vilket då genast resulterade i besvikna vrål; Hur kunde jag köpa för små skor?!?!? *suck*
Och mitt i alla besvikna vrål så drunknar jag i att-göra-listan... så istället för att ta tag i saken, så hamnade jag här...mitt forum för allt gnällande jag vill få ur mig...
Men jag känner mig verkligen helt allergisk mot allt måsten just nu... jag skulle göra vad som helst för en dag helt utan måsten... tänk att inte behöva ta ett enda beslut för en dag, tänk att slippa alla tider att passa... allt får ta den tid det tar, och att bara få göra vad som faller mig in för stunden... Då hade jag säkerligen blivit kvar hela dagen hos kusin vitamin... i hennes kök med en kopp kaffe i handen känner jag ett otroligt lugn...
Men det är kanske så här det är att vara vuxen... jag måste nog bara acceptera det. Det är inte synd om mig, det är inget konstigt i att ha det så här... Det kallas att vara vuxen och ta ansvar.
Ikväll ska vi käka middag hos ett par kompisar, och sen ska vi iväg på basket tillsammans... och trots att det just nu känns väldigt motigt, så hoppas och tror jag att kvällen blir bra till slut... barnen sover hos mormor och morfar, så inatt får jag iallafall sova ostört, förhoppningsvis. Alltid nåt att glädjas åt.
Nä, nu är det dags att rycka upp sig och ta tag i saker och ting...
På återseende!
Tomt... bara tomt
Är jag sjuk? Behöver jag hjälp...? Svara inte på det...
Timrå i mitt hjärta...
Säsongen är över och nu har jag helt plötsligt en väldans massa tid över. Men snart måste de ju börja med bingo i Kovland, och då är vi där, kusin vitamin och jag... inte enbart för spelbrickorna och de rosa pennornas skull, utan mest för att få tid att bara sitta och fnissa och prata strunt och glömma allt annat.... Ja det blir en härlig sommar i år!
Iron Maiden, klädhögar och en ledsen tomte.
Så var det dags för det jag har gruvat mig för i ca 1,5 månads tid; den stora klädbytesmarknaden. Innan kvällen är slut så ska X antal lådor med kläder ha granskats, vikts ihop och prismärkts. Fattar inte att vi sitter här kvällen före igen, trots mina jättegoda avsikter att ha det här klart i god tid. Mycket kommer att skeppas till Erikshjälpen istället. Markus har ryckt in som en super-hero för att avlasta mig, och det är där Iron Maiden kommer in i bilden. Och om Iron Maiden innebär att jag slipper märka kläder, så okej då.
Då var det bara den ledsna tomten kvar...
Neo hittade en tomteluva i nån av klädlådorna, och eftersom han har ett invant beteende efter den här dagen, så fortsatte han i gamla spår, dvs; allt som ska sägas måste sägas i ett tonläge som endast hundar hör... Ja jag vet, han är ju sjuk, men gud vad jobbigt det är...
Nä fy och usch, den här dagen lägger jag gärna längst ner i arkivet... jag orkar inte med alla krav och allt gnäll.
Ingen är oumbärlig, allra minst jag.
Vårmonster utan botemedel
Jag får alltid höra att jag är som en öppen bok... men lösningarna finns tydligen inte längst bak i boken, som de brukade göra när man gick i skolan. Tänk vad enkelt det vore...
Och tänk vad enkelt, eller kanske snarare bara skönt, det vore att få må som jag gör, utan ytterligare påtryckningar som bara förvärrar saken... Har du inte lösningen, så försök iallafall att inte göra det värre.
Det känns iallafall bra att jag har världens mest underbare man och världens bästa kusin på min sida... Skönt att veta att ni bryr er, även fast jag har svårt att ta emot hjälpen som ni erbjuder... Älskar er!!
Efter solsken kommer regn, det är väl det jag ska hoppas på kanske.:)
Ny dag och fortsatt VAB
Försökte muta honom till tystnad genom att sätta igång en film, men då visade det sig att filmen var så otroligt spännande och intressant, att han måste informera mig om allt som hände...och självklart slänga in frågan; Mamma, det är morgon, varför kliver du inte upp??
Så till slut fick jag kapitulera... so here I am... redo för en ny dag... Fint väder idag oxå, det underlättar ju en hel del.
Nu ska jag bara få Neo att förstå att han är sjuk, så nån cykeltur blir det inte... inte än iallafall... kanske en liten stund på eftermiddagen när vi har hämtat storasyster.
Återkommer under dagen.
Slagen hjälte
Inte lätt att förklara att han inte fick cykla nåt mer eftersom han är sjuk och måste gå in och vila, men av de svaga protesterna att döma, så hade jag rätt! :)
Vad härligt det är med vår!!
Oxfilé på menyn igen :)
Nu är bara frågan; Hur gör jag för att det här ska gå så bra som möjligt?! För jag misstänker att en intensiv önskan inte räcker så långt...
Ok, jag ska sluta vara så kryptisk...det här handlar om ett/flera nya jobb. Det är inte det att jag vantrivs på mitt nuvarande jobb, för det gör jag absolut inte, nästan lite av fisken i vattnet, men det som nu är på gång är så mycket mer... eller är det bara i mitt eget huvud som det är det perfekta jobbet?! Bygger jag upp för stora förhoppningar och förväntningar?
Kan känslan av att veta att man har "brädat" flera andra i jakten på tjänsten vara en bidragande del i det? Självklart är det väl så?! Vem skulle inte få en kick av det?
Nä, jag är helt övertygad; skulle jag få det där jobbet som står högst upp på önskelistan, så skulle jag inte tveka. Damerna med havregrynsgröten, de får däremot nobben!
Gourmet and out!
Fint väder och VAB
Konstaterade redan igår kväll att det skulle bli vab idag, då Neo hade feber när han gick och la sig. Hade det inte kunnat vara bra så då?! Nej nej...han skulle ju såklart visa natten igenom att han inte mådde bra genom att ligga bredvid mig och snörvla och gråta och beklaga sig över halsen. Visst, det var ju jättesynd om honom, men i och med att jag går och lägger mig och somnar, så tar nåt ondskefullt väsen över min kropp, så inatt var det inte synd om Neo, det var synd om mig som aldrig får sova...*suck* Hur blir man en bättre mamma???
Idag verkar han inte ha nån feber iallafall, men snoret rinner... men trots det så är han ju så otroligt charmig och glad.
Solen skiner lite ironiskt idag... det brukar vara så, när jag inte kan njuta av den, så lyser den...
Men en liten stund utomhus blir det nog idag iallafall. Vi promenerar bort till dagis och hämtar Nova sen åtminstone.
Nu är det pussel som gäller, så ha en bra dag så länge!
Home Sweet Home
När jag väl kommit hem, efter ett kort stopp för att samtala med två trevliga/lömska damer, (återkommer till dom) så möts jag i dörren av två alldeles bedårande och underbara varelser... eller får man inte kalla sina barn för varelser?! I vilket fall, så var det helt underbart att få kramas och säga att jag saknat dom, och få höra det tillbaka oxå! Alla störda nätter, allt bråk om strumpors vara eller icke vara, var som bortblåst och kvar fanns två kramsugna barn... Underbart!
Åter till de två damerna... för att förklara varför jag tycker att de var lömska... Jag tror att de erbjuder oxfilé till middag, men när jag väl dyker upp, redo att hugga in, så kommer det att serveras havregrynsgröt... Så tack, men nej tack! Det där var väl kryptiskt och bra?! :)
Borta bra, men hemma bäst!
Fysiskt och psykiskt mörbultad
I övrigt så var det ju ofrånkomligt att konflikter skulle hanteras, stötas och blötas, och eftersom våren inte är min bästa vän, så var ju inte jag i rätt sinnesstämning för att diskutera ens de minsta minsta bagateller... Men nu har jag blottat mitt innersta inre, så nu är alla korten på bordet; ta mig som jag är, eller strunta i det! It´s you´re choice! :)
Humor..?!
Om nån frågar mig vad jag har för slags humor, så kan jag helt allvarligt inte svara. Kan nog kanske anses som tråkig och tillknäppt, iallafall för nån som tycker att det roligaste som finns är människor som sitter och pratar en massa strunt med en dialekt som man knappt förstår, och allt som oftast har personen ifråga nåt talfel oxå... Ett praktexempel är radiokanalen P3... där har man samlat alla konstiga och udda människor... Är riktigt allergisk mot den kanalen... synd, för de spelar ju ganska bra musik iallafall.
*suck och stön* Har alldeles för mycket att göra och alldeles för lite lust just nu... dags för konferensresa imorgon, men packningen får vänta tills imorgon bitti... vad vore en morgon utan stress?! Förmodligen helt underbart.... Godnatt!
Faster= Gammal och elak?!
Men en sak är iallafall klar, jag tänker motbevisa mig själv... ja jag kan ju inte göra så mycket åt min ålder, som kanske inte är lastgammal, men jag tänker då inte bli Isaacs elaka faster! Dags att förändra på alla förutfattade meningar, som jag kanske är ensam om, men ändå! :)
Intressant
Vi får se hur det går, välkommen iallafall! :)
