Barnkalas med allt vad det innebär

Nu är det avklarat, dagens prövning.

Kort innan det var dags att cykla iväg till kalaset så dök brorsan med familj upp, och det fick mig ju att tycka att kalaset var en ännu större belastning, hade ju hellre varit kvar hemma med dom och snusat lite mer på Isaac. Hemskt vad fort det går, jag tyckte att han hade vuxit hur mycket som helst sen sist jag såg honom. Och idag var han helt underbar, snackade hela tiden...:) Kan ha låtit som gnäll för andra, men jag vet att han pratade med mig! :)

Iallafall, vi var ju då tvugna att överge dom och bege oss. Väl där så scannade jag av läget ganska snabbt; vad är det för några barn och föräldrar? Kunde lugnt konstatera att det här skulle nog gå bra. :) De flesta var kända ansikten som tur var.
Sen följde då korv, lek, fika och skattjakt, och helt utan inblandning från min sida, superskönt!! Jag kunde lugnt luta mig tillbaka mot husväggen med en kopp kaffe i handen och bara skvallra med de andra föräldrarna, och det var verkligen jättetrevligt och avslappnat. Annars brukar barnkalas kunna vara aningen krystat, men det är väl kanske så nu att man börjar lära känna föräldrarna från dagis lite bättre, så att det flyter på lite bättre.

Jag får nog konstatera att jag är dålig på att socialisera för barnens skull, men jag ska försöka skärpa mig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0