Old news

Igår skyltade så Aftonbladet med övergången, Regin är klar för Ottawa Senators...*suck* Än är det inte för sent att ändra sig angående årskortet inför nästa säsong... eller är jag för mycket medgångssupporter då?? Förmodligen.
Men jag vet ju att jag kommer att lösa ett nytt kort oavsett, så vem försöker jag lura egentligen?
Men jag kan inte låta bli att tycka att han borde ha stannat i Sverige ett år till.

Jag läste en insändare i tidningen idag...Insändaren tippar att Sanny kommer att spela i Frölunda efter nyår.... hmm... i mina öron låter det helt sjukt, men hockeyvärlden är helt uppenbart helt sjuk, så vem vet...vi får se efter nyår!
Nu väntar jag med spänning på att TIK ska börja presentera lite nyförvärv...eller blir det inga?! Juniorer i all ära... men fram med lite meriter tack!

Svaga människor

Japp, vi är svaga människor.

Varenda morgon tänker jag; Idag, idag är första dagen på mitt smalare liv, det är idag grunden för beach 2008 ska läggas. Problemet är bara att det börjar bli lite ont om tid... och ett kanske ännu större problem är ju min dåliga karaktär!
Det behövs inte mycket för att jag ska halka dit; åååh, det är ju så härligt och varmt ute, vi skulle ha haft en glass... åååh, jag är så kaffesugen, vi skulle ha haft något gott till kaffet... åååh, det är ju den där bra filmen ikväll, vi skulle ha haft lite godis...

Nån som känner igen sig?!?!

Den här kvällen är inget undantag. Efter många om och men så har vi äntligen kommit till skott och börjat sett Knocked Up, och när vi stängde av den för att natta ungarna, så lurade Markus på mig ett godissug som heter duga, och det slutade ju såklart med att jag skickade iväg honom på Shell, och därifrån kommer han precis nu... så nu är det dags att köra igång filmen igen, och göra en djupdykning i godisskålen...

Ha en trevlig kväll!!

Guldhjärta

Dagen blev som planerad; solstolen i stort sett hela dagen. Men man måste ju vara försiktig med solandet så här i början, så efter att jag vänt på steken några gånger, så sökte jag skydd i vårt för stunden väldigt svala sovrum, och slog igen mina klarblå....hur skönt som helst! :) Och inte nog med att jag kände mig på bra humör när jag väl vaknade, så hade jag ju ett sms som väntade på att bli läst... från Cocarola... visserligen ett kedje-sms, men jag blev inte mindre glad för det, det är ju tanken som räknas. Hon och jag, har ett hjärta av GULD...jorå...s´att...:)




Var rädd om förkylningen...

...så får du ha kvar den länge!
Japp, det har jag tagit fasta på, tydligen, för förkylningen är kvar...
Men idag är Markus hemma och tar hand om Neo, så det är ju iallafall ett plus. Neo är lite för pigg idag för att kunna vara sjuk tillsammans med mig, men för sjuk för att vara på dagis.

Så...mina planer för dagen är följande.....



Helt klart godkänt! :)

Som tippat så sov ju Isaac ända tills hans päron kom tillbaka...han sov hela tiden medans vi fikade...han vaknade precis när de skulle åka, men som tur var så skulle de till huset en sväng till, så då fick Isaac stanna kvar hos oss en stund till. Så vi hann med välling, blöjbyte och framför allt, vi hann gosa lite... Nova fick oxå en dos gos...:)




Så första passet som barnvakt får helt klart godkänt! :)

Dålig barnvakt??

Nu har Isaac varit här i ca. 40 minuter...och han bara sover...:(
Ska det vara såhär?? Är jag en dålig barnvakt om jag går ut och väcker honom?? Nä, jag ska inte... han vaknar nog snart iallafall... men om han inte gör det, så får jag nog gå ut och råka snubbla på vagnen, för han får inte åka härifrån förrän jag har fått gosa åtminstone en kvart med honom!! Basta!

Snygg kille på tur

Neo var som bekant med mig in på jobbet idag, och efter jobbet så var vi ju bara tvungna att gå hela storgatan ner för att titta på alla drakarna, och helst oxå provsitta varje drake! :)



Och innan vi for hemifrån så hann han med att posera i sin nya skjorta oxå...



Fin kille, men vem brås han på???


The last goodbye

Idag var det så dags...
Jag och Neo gjorde oss klara för att åka in till jobbet för att packa ihop mina saker och säga hej då till alla arbetskamrater.
Jag var lite nervös för hur det skulle kännas i kroppen att åka in på jobbet, men det gick faktiskt bra...om man bortser från att jag tappade fokus ett tag, men det kunde jag leva med.
Kändes jätteskumt att plocka ihop sakerna, rensa mailen och stänga ner för sista gången, och veta det, att när jag går ut genom dörren, så är det för sista gången... det hade jag aldrig tippat för två månader sen.
Men det är som Åsa sa; Det känns inte sorgligt... för vi vet att det inte är sista gången som vi kommer att ses. Och så har ju Åsa redan fått en prövoperiod utan mig nu under sjukskrivningen...och det har ju florerat ett antal mail under den perioden, så jag är inte ett dugg nervös för att förlora henne!
Nä, nu lägger jag den här perioden till handlingarna och ser fram emot mitt nya jobb som börjar på måndag! :)

En varm dusch och ett telefonsamtal

Ibland behövs det inte så mycket för att man ska börja må bättre. En varm dusch och ett telefonsamtal räckte långt idag...
L-H ringde och frågade om jag kunde vara med Isaac en stund i eftermiddag... och det har jag ju såklart ingenting emot! :) Delar av deras flyttlass ska köras idag, så då mår nog Isaac bättre av att vara med faster än att flänga fram och tillbaka i en bil! :)
Kul kul...:)

Just shoot me

02.30: En het kille smyger sig ner i sängen bredvid mig...och nej, det var inte M...när han kom och la sig har jag ingen aning om. Nä, det var Neo som kom...fram med tempen; 38.9 graders feber, fortfarande. Efter det väntade ca 1 timmes snurrande i sängen innan han somnade om. Själv hade jag oxå svårt att somna om, bihålorna värkte så jag trodde att ansiktet skulle explodera. Och det är väl i det stadiet jag fortfarande är...Svårt att förklara för Neo som i det närmsta sitter och hoppar på mig och vill att  jag ska leka boll med honom...svårt att förklara för honom att den där visselpipan han har i halsen gör jätteont i mammas öron och huvud... Men hans leende från öra till öra får mig ändå att tvinga fram ett leende, trots att varje rörelse hotar utlösa bomben som ska spränga mitt ansikte... *suck*
Idag är ingen bra dag....

Sanslöst eller bara avundsjuka?

Jag kan för mitt liv inte förstå, hur nån människa kan göra sig förtjänt av 6.2 miljoner i månaden, absolut inte inom fotboll, eller nån annan idrott heller för den delen. Det är en sjuk värld vi lever i...
Men nån/några verkar tycka att Svennis är värd de pengarna... och då är det ju faktiskt inte han som gör målen, det är inte han som gör räddningarna som kanske leder laget till seger...
Nä, jag är inte insatt för fem öre i fotboll, men det spelar ingen roll vad ni säger, ni kan aldrig få mig att tycka att nån idrottsman överhuvudtaget är värd de pengarna.

Man skulle ju kunna driva diskussionen hur långt som helst, det finns ju idrottsmän på närmare håll, och som inte alls är i samma lönekategori, men likväl kan tyckas vara överbetalda...
Eller är det bara jag som är avundsjuk på att de tjänar en massa kosing på att göra något som de älskar?!

En härlig kväll

Idag hade jag bjudit hem pappsen på middag så att han slapp sitta själv...mamma är ju utomlands. Inget kulinariskt, men kanske värt en del ändå.
Jag hade även slängt ihop en sockerkaka, så det blev lite kaffe på altanen efter middagen.
Det är ju en helt underbar kväll ute... När pappa hade åkt hem så gick vi ut till barnen och hoppade lite studsmatta med dom...man vill bara inte gå in.
Inom en väldigt snar framtid måste det bli en altan på kortsidan, så att man kan sitta ute och njuta av kvälls-solen!
Medans vi satt ute i gräset och pratade med barnen och busade med katten så kom en tjej förbi-ridandes på ett riktig pippi-häst, stor och vit, ja prickarna saknades, men man kan ju inte få allt! :)
Snacka om idyll... älskar att kunna ha ytterdörren på vid gavel, ungarna som springer omkring och leker, och den varma kvälls-solen... Ja det är lycka helt enkelt! :)


Synd bara att man avslutar kvällen som träningsänka...men vad gör man, ett dygn rymmer ju trots allt bara ett visst antal timmar...24 har någon sagt...


Ett gott skratt förlänger livet


Vad är det för skillnad på en man och E.T.?
E.T. ringde hem.


Varför vandrade Moses i öknen i fyrtio år.
Han vägrade fråga efter vägen.


Varför är alla blondin skämt så korta?
För att män ska förstå dom.


Varför köper män eldrivna gräsklippare med sladd?
Så att de kan hitta tillbaka till huset.


Vad är en mans uppfattning om förspel?
En halvtimmes bedjande, bönande och övertalning.


Hur många män behövs det för att byta ett toarulle?
Man vet inte det har aldrig hänt.


Bara en man skulle köpa en bil för femtusen och sedan sätta i en stereo för tjugotusen.


Vad är det för likhet mellan blandfärs och en man?
Båda är hälften svin och hälften nöt!


Varför dödar Svarta änkan hanen efter de har parat sig?
För att få slut på snarkandet innan det ens har börjat.


Varför får inte mannen en medelålderskris?
De är fast i tonåren.


Vad är det för skillnad mellan män och svin?
Svin blir inte män när de blir fulla.


Vad kallar man en man som förlorat 98 procent av sin hjärnkapacitet?
Älskling.


Varför väger gifta kvinnor mer än ogifta?
Ogifta kvinnor kommer hem, ser efter vad som finns i kylskåpet och går till sängs.
Gifta kvinnor kommer hem, ser vad som finns i sängen, och går till kylskåpet.


Varför tvättar inte män?
För att varken tvättmaskinen eller torktumlaren har en fjärrkontroll.'


Vad är det för skillnad mellan en smart man och ett UFO?
Jag vet inte, för jag har inte träffat något av dem.


Varför är män som hundar?
Båda har ogrundad rädsla för dammsugaren.
Båda har ett överdrivet intresse för kvinnors skrev.
Båda är misstänksamma när det gäller brevbäraren.


Hörde du talas om kvinnan som äntligen förstod sig på män.
Hon dog av skratt innan hon hann berätta det för någon.


Varför älskar män BMW?
De kan stava till namnet.


De säger att hoppet...

...är det sista som överger en. Men nu är hoppet ute...
Nästa säsong av elitserien får Timrå klara sig utan Riku Hahl, visserligen ganska väntat, men besvikelsen är ju inte mindre för det. Och risken finns att besvikelsen blir om möjligt ännu större, för blir det så att han väljer Frölunda...ja du... Det är väl nu jag ska börja tänka att det bara är hockey, det är inget att bli förbannad över, men ja, det är svårt att vara rationell ibland...:)
Herr Lindqvist, tillika sportchef, hävdar att ingen är oersättlig, det må vara sant, men det handlar inte om bara ett bortfall, halva laget från förra säsongen är borta... det är nog dags att börja gnugga geniknölarna nu!

Att Regin försvinner är väl oxå ganska väntat, men där lever hoppet fortfarande... Jag personligen kan nog tycka att han bör vänta en säsong till innan han beger sig till NHL, men vad kan jag?!
Jag håller iallafall tummarna för att han blir kvar!
Om inte annat för att han är så söt...*ler*... ung, ja jag vet, men man kan väl vara söt ändå?! :)



Vilken natt

Misstanken om en vansinnesnatt infann sig ju redan igår kväll när jag fick veta att Neo somnat för kvällen kl 19, men man hoppas ju såklart in i det längsta att man ska bli motbevisad...men icke.
Kl 04.30 vaknade Neo, satte sig käpprakt upp i sängen och tyckte att jag skulle lyfta på rullgardinen och titta, för han såg nämligen att det var ljust, och ljust är lika med morgon...:(
När jag försökte få honom att förstå att man inte kliver upp den tiden, och absolut inte för att titta på tv, så blev han ju vansinnig...och han blev ju inte gladare när han insåg att jag tänkte ta tempen på honom. Men tempen blev iallafall tagen, och jag kunde konstatera att han fortfarande har feber...38.9...
Efter många om och men så lade han sig iallafall ner igen, och sent omsider så somnade han om....

Allt det här fick ju då följden att Markus och Nova försov sig... M vaknade 07.45, och då sov Nova fortfarande...
Så det blev ju inte direkt något harmoniskt uppvaknande för henne, men jag tror att det gick ganska bra iallafall.

Idag har jag förhoppningen om att få några minuter i solen, men vi får se hur Neo mår.


Ha det så bra så länge!


5000 riksdaler...

...hade det kunnat bli!

Förväntningarna var högt ställda när jag åkte för att hämta upp Cocarola. Vi använde oss av ett oprövat kort för att öka chanserna till vinst; vi tog Markus bling bling by Opel till Kovland. Ingen av de andra bilarna har ju fört någon tur med sig, så vi tänkte; Why not?! Det är ju ändå bara en massa tanter och gubbar där som inte alls bryr sig om att det ser ut som att självaste Puff Daddy´s pimpade bil rullar in...(jaja, jag vet att han aldrig skulle behöva åka opel, men ni fattar nog vad jag menar!)
Väl där så konstaterade vi att vår plats fanns ledig, så vi rullade in där lite fint och kände oss nöjda och förväntansfulla.
Vi blickade runt och kunde lugnt konstatera att halva släkten var på plats, som vanligt! :) Minus mamma då, som just nu befinner sig på soligare breddgrader och sitter förmodligen i skrivande stund och åtnjuter ett glas vin, förmodligen inte kvällens första. Fan vad avis man blir...

Första rundan på bingon liknade ingenting.... totalt kaos. Det började med att de inte fick ordning på högtalarna, så vi var ju lite smånervösa över att vi inte skulle höra något, men det löste de i sista sekund. Sen tabbade sig kontrollanterna redan på första bingon...de ropade försent, så utroparen ville att bingon skulle vara överspelad... men det ville inte tanterna och farbröderna på parkeringen (inte vi heller) så det utbröt ett inferno av tutor... alla la sig på signalhornen för att visa sitt missnöje, självklart skulle det vara bingo! Och han fick så lov att ändra sig. Rättvisa hade skipats! :)

Kvällen rullade förbi i en väldans fart, och så gjorde siffrorna oxå, men de ville inte placera sig i någon som helst ordning, så det blev inte så mycket spänning... Inte förrän det var dags för 5000 kronors bingon. Då ramlade siffrorna på plats för mig, och till slut var det bara nr 39 kvar... och det gick säkert 5-6 rop, men ingen nr 39...Men spännande var det! :)

Trots att det inte blev någon bingo, så kände vi oss väldigt nöjda med kvällen, och ser fram emot nästa tisdag då det är dags igen! :)

Sol, varmkorv och ballonger

Några minuter i solen har jag fått, trots sjukt barn. Eller sjukt och sjukt, imorse hade han feber, men nu verkar han vara pigg igen.
Iallafall så är det verkligen hur varmt och skönt som helst idag, men det är väl bäst att man solar med måtta så att man inte bränner sig...har ett hemskt minne från ifjol färskt i minne, när jag var tvungen att gå till jobbet iklädd gris-skär hud...huvva.
Till lunch gjorde jag det enkelt för mig, varmkorv med bröd...och ett glas kall mjölk till är ju så gott! :)

När solen blev för mycket för oss så sökte vi oss in i husets svala vrå, och spelade ballongspelet... och det tär ju på självförtroendet att gång på gång förlora mot en tre-åring! Men vad gör man...?


Sportgroda

"Det är roligt att höra att Peters lårmuskel är borta" // Radiosporten

Undrar om Peter tycker att det är lika roligt...? :)

Varmt och skönt...

...men det blir ingen stationering i solstolen ändå, Neo är hemma och är sjuk.
Imorse när han kom och ville kramas så kände jag att han var varm, och jorå, mycket riktigt så hade han feber.
Det är väl tur att han är lättsam, han leker så bra själv...

Ikväll är det premiär!!! Äntligen!!!
Ikväll så beger vi oss (jag och Carola) till Kovland, med de rosa pennorna och fika-väskan i högsta hugg, munlädret är smort och tutan är kontrollerad, det är dags för bil-bingo!!!!
Så nu behöver ni inte fundera över var jag kommer att befinna mig varje tisdag, mellan 18-21.30 hela sommaren! :) Jaja, jag misstänker väl att vi får ge vika på nån kväll, bara det inte blir många! :)

Nu ska jag kramas med Neo lite, vi hörs senare!

Slutplädering

Idag fick L-H och Sara nycklarna till sitt nya hus, så jag trampade bort för att stilla min nyfikenhet. Summa summarum; ett väldigt litet, men mysigt hus! Köket har potential att erbjuda trevliga kaffestunder. Men när det blir dags för toabesök så får de finna sig i att antingen visa upp sin bäddade/obäddade säng, eller ta mig i hand och följa mig ned i källaren. :) Men vilket som blir säkert alldeles utmärkt! :) Och Isaac har lagt beslag på husets finaste rum, men det är han ju värd! :)

När jag kom hem igen hade Mogge med tillbehör infunnit sig, så då var det dags för en kopp kaffe och lite kladdkaka prydd med en massa hallon, med tillhörande grädde, självklart! :)
Trevligt med lite besök...

Nu väntar soffan för lite avkoppling innan det är dags för bingen... Ha en trevlig kväll!

Now what?

Nu har jag pratat med min läkare, och hon tyckte att jag skulle fortsätta min sjukskrivning.

Sitter på soffan nu och vet inte riktigt hur jag ska tycka eller känna inför det....
På ett sätt känner jag mig jätteledsen...det blir inte det avslut som jag hade hoppats på, men samtidigt så är det kanske det bästa...jag måste ju vara redo tills på måndag...

Vi får höras senare när jag har samlat tankarna lite mer.

Väntans tider

Jag är lite osäker på när de sa att läkaren skulle ringa, om det var mellan 15.30-16.30 eller om det var 16.30-17.30... Ja det lär väl visa sig, och jag är ju hemma så...
Är så himla kluven i det här... som jag sagt tidigare så har jag ju mått bra de senaste dagarna, men vad händer när jag kommer in på jobbet igen?! Jag vill inte åka på samma bakslag igen. Och det finns ju helt klart energislukande faktorer på jobbet... men samtidigt så vill jag ju inte avsluta så här...

Ja det är väl ingen mening att spekulera, jag avvaktar samtalet från läkaren helt enkelt.

Monday morning...ok, bara måndag då! :)

Markus (som har semester idag) frågade när jag klev upp kl 11; Har du verkligen sovit ända tills nu??
Jaaaa, svarade jag och funderade över vad det var för något konstigt med det?! Hur skönt som helst ju!! :) Han hade tydligen varit in för att kolla om jag fortfarande andades...?! Hahahaha... Jag tycker att han borde känna mig efter de här 10 åren, men icke! :)

Igår kväll var jag väldigt kluven i hur jag skulle göra med jobbet idag... Jag har mått bra de senaste dagarna, men jag mådde ju även bra i torsdags innan jag åkte till jobbet... Jag bestämde mig iallafall för att avvakta samtalet från min läkare i eftermiddag, och se vad hon säger. Jag skulle vilja jobba de här sista dagarna innan jag byter jobb, men ja, vi får se hur det går.

Känner mig lite göra-sugen idag, så nu ska jag försöka ta mig för något... Ha det så bra så länge!

Jag är nykär!

Den här dagen har verkligen gått på löpande band. Anhalt efter anhalt har avverkats, och nu när det är dags att summera dagen så kan jag bara konstatera att det har varit en bra dag!
Fick en liten stund med Isaac hemma hos mamma och pappa, men han var inte så jättenöjd idag, och jag tycker att han börja driva det här med att jag hör dåligt liiiite för långt nu, för så gammal är jag inte! Men han är min favorit ändå! :)

Efter lite kaffe och tårta hos mamma och pappa var det dags att bege sig till Birsta för att inhandla en morsdags-present till svärmor, Markus är ju inte känd för sin framförhållning precis. Så medans han letade en present, så letade jag en ny väska... och jag fann kärleken på första försöket! Jaja, jag är lättfotad, men så var det.

Här är den på bild, men den gör sig bättre i verkligheten..:)



Hos svärmor & co vankades det middag och lite vin... och årets varmaste dag lyckades vi tajma in oxå, så det blev middag utomhus, riktigt skönt!
Till efterrätt blev den en jordgubbs-rabarber-paj, och den, var alldeles för god för mitt eget bästa! Mmmmm!!

Jag vet inte om Metha var rädd att vi (jag och Therese) inte hade blivit uppvaktade idag, men vi fick iallafall en varsin blomma av henne, jättefin! Men jag misstänker att det bara var för att hon är som hon är, snäll och omtänksam, som vi fick den.
Fin var den iallafall, eller hur?! :)


Morsdag av rang!

Om man bortser från den tidiga morgonen, där jag väcks först av solen, sen av Neo och sist av 3 barns springande fötter på övervåningen, så har dagen börjat bra!
Barnen kom med två paket innehållandes "Poffa-tofflor" och ett smyckesträd. Klockrent eftersom jag velat ha båda sakerna.

Jag vet inte riktigt vad baktanken med färgen på Poffa-tofflorna var, men jag är helt övertygad om att det finns en...:)



Och sen får man ju skämmas... jag satt och läste tidningen, men när jag kom till sidan, eller rättare sagt sidorna, med morsdags-hälsningarna så tänkte jag bara; *suck* Vem orkar sitta och läsa igenom alla dessa hälsningar?!
Och i och med den tanken så gick jag ju miste om även den här hälsningen:


Tävling i musik

Ja kan man verkligen kalla det för musik?! Nä, jag är inte bitter för att svenska Hero inte vann, men, jag är bitter över att bidrag som spaniens och bosniens hamnar högre på listan. De bidragen hör ju snarare hemma i Bolibompa?! Bedrövligt....

Topp 5 enligt mig i slumpvis ordning: Sverige, Armenien, Ryssland, Grekland och Ukraina.

Vad tycker ni?

Korr av tidigare inlägg

Ska bara be att få ändra på klockslaget när solen börjar skina in genom glipan bredvid rullgardinen. Jag har ju tidigare skrivit 6, men det var ju inte riktigt sant.... 05.30!!! Om inte tidigare oxå...*suck*

Snubblade över...

...den här fina låten med Melissa Horn och Winnerbäck, hur fin som helst!!

Som jag hade dig förut


Enjoy!!

Ja, vad säger man??

Ja du...jag höll på att sätta vinet i halsen...
Vad säger man när en 6-åring frågar;
 
Angelica, vad är farligast?

* För mycket godis?
* Cigaretter och snus?
* eller en yxa?

Rätt eller fel, döm själva, men jag svarade lite lättsamt; Det måste vara för mycket godis...

Efter den tuffa frågan så slängde jag alla tre i badet; inga fler frågor tack! :)
Skitungar...hahahahaha....

Mmm vin...:)

Hade tänkt mig lite vin igår redan, men jag glömde (?!) bort det, när jag väl kom på det så var det ju nästan läggdags, och då känns det ju lite överflödigt!
Men idag så...:) Grillen är i full gång, kyckling står på menyn idag, solen skiner... som gjort för ett glas, eller två...:)


Skulle ju kanske ha varit vitt, men för mig duger rött i alla lägen! :)

Trevlig lördagkväll på er!


Naturlig paus...

...i solandet. För när molnen infinner sig är det inte fullt lika skönt att ligga i solstolen iklädd endast trosa-bh...brrr. Nä, kläder på, och på med en kopp kaffe. Cocarola är snart på ingång med Maja, så jag tänkte försöka lura henne att stanna på en kopp! :) Vi får se hur det går!

Markus har återupptagit arbetet på övervåningen, och det skulle vara riktigt skönt att få det överstökat så att vi kan få byta sovrum, för i vårt nuvarande så skiner solen rätt in (trots rullgardiner) kl 6 på morgonen, och det gott folk, är inte särskilt uppskattat! Markus märker ju såklart inte av det, eftersom han har sina vrålsexiga "nattmask-glasögon" på sig... Usch, där kan man verkligen snacka om att vakna på fel sida... att behöva mötas av den synen det första man ser på morgonen, ja det kan förstöra dagen för vem som helst!

Döm själva! :)


Call of the alarm

Farmor, (fast mormor för vissa) verkar bättre, eller det var åtminstone inte så farligt som jag först befarade. Hon är tjurig min farmor...vi har det vi brås på, jag och pappa...:)

Idag blir det en hemmadag för hela slanten! Och förhoppningsvis en sväng ut i solstolen oxå, det verkar vara hyfsat varmt idag.
Men först ska jag väl ägna mig åt lite tvätt, finns ju en hel del att stryka, och jag vet inte varför, men det verkar inte bli gjort om inte jag tar tag i det.

På eftermiddagen kommer Maja, hon ska sova över hos oss idag...Nova tjatar redan....eller korrigering; Hon har tjatat om det hela veckan! :) Men det är ju kul att de kommer så bra överens! Misstänker att Neo kommer att bli besviken på att hans kompis inte kommer, men vi får ta Oscar en annan helg istället.

Ja men då så...då var det dags att stryka lite då... Ha en bra dag så länge!

Sent omsider...

Inte ett enda inlägg och klockan är 20.02. Det är ju riktigt dåligt, sorry!
Men jag låg nog i sängen till kl 11, eller var det kanske inte så sent..? Ja, det spelar väl kanske ingen roll.
Markus har oxå varit hemma idag, snorkråka i näsan. Så när jag hade kommit till liv, så begav vi oss till Birsta för att inhandla morsdagspresent och lite mat.
Sen for vi och hämtade barnen från dagis och gjorde iordning middag lite snabbt, ja så snabbt som familjen Reis (läs Markus) kan iallafall.
När vi hade fått i oss maten så överraskade vi barnen med att åka till badhuset och bada. De älskar ju att bada... och vi hade en riktigt trevlig stund tillsammans.

Mindre trevligt var samtalet med min bror, då jag fick veta att min farmor är riktigt dålig igen, och ligger på sjukhuset. Det är väl  tur att djungeltelegrafen fungerar i dessa moderna tider, så att man får veta när det händer nåt.

Singing-bee

Aktivitetsdagen är nu undanstökad, och det gick faktiskt ganska bra. Jag krattade lite, så även jag har alltså bidragit i år, men det var väl kanske mest för att jag skulle slippa vara social...:) Men jag kom inte undan helt... Magda kom och tackade för senast och berättade att Olle hade varit jätteimponerad av skattjakten som jag anordnade på Nova´s kalas, så det var ju kul att höra att man kan roa 5-åringar iallafall! :)
Sen var det lite småprat här och där, men ja, det gick ganska bra.

Så var det då dags för Nova att uppträda, och det gick ju jättebra! Hon var såååå himla duktig, det gjorde nästan ont i hjärtat... :)

Inte den bästa bilden, men ja, det är alltid nåt! :)




Efter middagen hade Markus bjudit hem pappa på kaffe, och han stannade en bra stund, riktigt trevligt!
När han hade åkt hem strandade jag i soffan, och där har jag huserat hela kvällen...och nu är det dags att masa kroppen till sängen, så god natt!


I wanna be...

...like Gizmo.... Inte många bekymmer i huvudet på honom! :)


Aktivitetsdag

Idag är det dags för den årliga aktivitetsdagen på dagis, vilket innebär krattning, flyttande av stenar eller nåt sånt... Jag brukar försöka göra mig så osynlig som möjligt! Jag hatar alla sociala supermorsor som får mig att verka värdelös. Det ska diskuteras lösningar på dagis/skola, det ska diskuteras olika inställningar på föräldrar med barn i skolan und so weiter... I hate it!!
Hade det inte varit för att Nova ska uppträda, så hade jag nog skickat dit Markus ensam... Mammorna älskar ju honom, han är ju såååå trevlig och social!
Visst, han är det, men jag orkar bara inte med dom...
Men som sagt, Nova ska uppträda... hon och två flickor till ska framföra en sång inför alla föräldrar och barn, så idag ska videokameran med! :)
Och barnen tycker ju att det är sååå roligt att ha oss där, så jag får härda ut tills dess att det är slut antar jag.

På återseende....

Vårdcentralen, var god dröj...

...så ska vi försöka göra det så komplicerat som möjligt!

När jag ringde vårdcentralen så fick jag veta att min läkare inte var på plats förrän på måndag. Hon tyckte då att jag skulle åka ut och träffa en annan läkare, men då jag påpekade det omständiga i att åka ut bara för att tala om exakt detsamma som redan står i min journal för en annan läkare, så ändrade hon sig och sa att jag kunde få bli uppringd av min läkare, men då först på måndag.
Så så får det bli... i värsta fall får jag väl lösa det med semester.

Jag hatar verkligen...

..päckliga människor, så jag är inte sååå himla nöjd just nu. Jag har nämligen själv blivit en av dessa veka människor som jag skyr som pesten.
Idag var min första arbetsdag, och jag tänkte; Äh, det är väl inga problem, jag åker in och tar det lugnt, jag behöver inte göra många knop. Men redan i bilen på väg in till jobbet så började hjärtat rusa.
Sen följde två timmar möte, och under tiden så började stickningarna i händerna infinna sig...
Jag kunde bara konstatera att jag är en vek människa.
Efter ett snabbt samtal med min chef så stängde jag av datorn och begav mig hemåt igen...känner mig så himla frustrerad just nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen....

Lite bilder...


.... på min favorit-brorson...ja, jag vet, jag har bara en, men han är ändå min favorit! :)




Så j*vla vidrigt

När vi kom hem från J & C efter att ha suttit och myst i deras kök med en kopp kaffe (ja om man bortser från deras vuxenmobbing angående mitt ticks), så var båda katterna ute på gården. Hilding såg mer vild än tam ut, och ganska snart såg vi varför...en liten näbbmus hade fastnat i klorna på honom. Jag har alltid trott att katter inte äter näbbmöss, de bara fångar de och sen lämnar de musen i stort sett hel.... Så vi samlades ju runt Hilding för att kunna forsla bort musen... Men Hilding ville annat, så när jag såg att tuggorna inte var bus, utan att han avsåg sätta i sig musen, så försökte jag få bort barnen därifrån. Nova följde med, men Markus och Neo blev kvar, och blev vittne till hur katta-f*n satte i sig den stackars musen i två tuggor, sen var det bara svansen som stack ut....
Usch!!! Det blir en lång kväll ute för honom ikväll, och att gosa innan vi somnar, det kan han fet-glömma!!!!



Ungefär  så här såg han ut, fast med en mus i munnen....

Ticks, svårare än man tror att sluta

Folk i min närhet har lagt märke till att jag...ja vad ska man säga...har ett visst...behov. Behovet, ja det har gått så långt att jag nog måste kalla det ett behov, har uppstått pga att  jag har fått en glugg mellan framtänderna. Det är som gjort för att kila fast tungan i den inifrån, och för att det ska funka så måste jag skapa ett vacuum, eller vad jag ska kalla det, vilket då resulterar i att jag allt som oftast sitter och putar med läpparna, fram och tillbaka, och det är ingen vacker syn... Markus har gått så långt som att anse att jag ser sinnessjuk ut... Och med tanke på mitt nya jobb, med den kundkontakt som det innebär, så är det väl kanske inte det bästa intrycket jag kan ge.
Men jag kan verkligen inte sluta... jag försöker med jämna mellanrum, men det slutar alltid med att jag tänker; Äh, skit samma, och så snuttar jag vidare...

So far...

...så har dagen varit väldigt lugn må jag säga.
Jag ringde frissan imorse och jag fick komma på en gång. Jag måste ju säga att den här tjejen imponerade på mig, trots missen på ca 2-3 cm... Jätteglad och engagerad, jag fick precis den hjälp jag ville ha... sen ska jag väl kanske låta vara osagt om det var hennes kommentar som fick mig på fall eller inte...:P Igår när jag hade berättat hur jag ville ha håret så frågade jag om hon trodde att jag skulle passa i det, och då svarade hon; Du har ett så snyggt ansikte, så du skulle passa i vad som helst...
Hahahaha... vem faller inte för det?!

Efter att hon hade finslipat klart, så åkte jag hem och druttade omkull mig i sängen, klockan var väl cirkus 10.30... Kl 14.15 befann jag mig fortfarande i sängen... och orkade bara inte kliva upp.
Med en kraftansträngning så masade jag mig iallafall upp och gick ut och hängde tvätten, som legat i maskinen sen igår...ja, jag är slö!
Och, (inte för att jag är förvånad, jag ska ju börja jobba imorgon), det var faktiskt riktigt skönt väder ute.
Så är det någon av er som är ledig imorgon, så kan ni se fram emot en varm och härlig dag!

Jag, enligt stjärnorna

1. Jag är förälskad i Markus...(*ler* No shit Sherlock!)

2. Jag är spontan och älskar kyssar och uppmärksamhet från den jag älskar. (Men vem gör inte det?)

3. Jag har en massa kärlek i att ge i de förhållanden jag får under mitt liv. (Absolut!)

4. Jag har ett starkt kärleksförhållande som kommer att hålla länge och minnena kommer att vara för evigt. (Det är ju föhoppningen iallafall)

5. Mitt liv kommer att ta en ny vändning, men det kommer att vara det bästa för mig och jag kommer att vara glad över förändringen. (Ingen högoddsare direkt!)

6. Carola är min bästa vän. (Återigen, no shit Sherlock!)

7. Jag kommer att ha 7 nära vänner under mitt liv. (Spännande, det finns några platser kvar att fylla)

8. Jag är en tillbakalutande och avslappnad person. (Jo, det stämmer nog)

9. Jag är spontan och kan t o m lida för att göra andra tillfreds. (Hmmm...nogrannt planerat spontan...finns det nåt sånt?)

Men men, that´s me, i ett nötskal enligt stjärnorna!

Tröttsamt!

Gårdagens klippning känns fortfarande bra... MEN! Hur jag än vände och vred på mig igår, så kunde jag inte komma ifrån att det är ojämnt klippt. *suck* Det är längre på ena sidan... Jag försökte övertala både mig  själv och Markus om att det inte syns, men det funkade inte.
Så idag måste jag ringa och be att få komma dit igen så att de får fixa till det... åååh, jag vill inte!!! Jag vill bara vara hemma idag och göra absolut ingenting...eller på sin höjd slå igång kaffebryggaren om nån skulle dyka förbi helt oanmält...men hur stor är sannolikheten för att det skulle hända?! Alla jobbar ju!
Imorgon är det även dags för mig att infinna mig på jobbet... det är helt klart blandade känslor inför det....
Men det går nog bra! :)

Nu ska jag ringa, vi hörs senare!

Sköna maj...

Det brukar iallafall kunna vara så, men inte i år. Har precis varit ute på en promenad, och trots att jag tyckte att jag överdrev när jag klädde på mig, så skulle det visa sig att jag ändå hade för lite kläder på mig.
Nä, rätt klädsel idag, och de senaste två veckorna för den delen, hade varit täckjacka, luva och vantar...
Skönt iallafall med en liten promenad...tog en sväng förbi brorsans nya hus som de flyttar in i första juni. Det ska bli riktigt roligt att få de lite närmare...så enkelt att bara ta en promenad bort och kanske få en kopp kaffe och lite mystid med Isaac.

Nu ska jag sno in mig i filten och försöka få tillbaka värmen i kroppen, ha en bra kväll så länge!

En suck av lättnad

Vilken pärs!
Efter en kväll och en natts grubblerier så hade jag bestämt mig, och nu är det gjort och jag är jättenöjd! Och det verkar som att fler med mig oxå tycker det, så nu kan jag slappna av! :) Tack alla!

Imorgon är min sista dag av vila, på torsdag väntar allvaret igen. Det ska bli skönt att komma tillbaka till jobbet och få lite rutiner igen, jag hoppas bara att det funkar...vill ju inte förvandlas till lipsill igen.
Och snart är det äntligen dags att börja mitt nya jobb, som jag ser fram emot nåt otroligt mycket! Det känns som en verklig utmaning och kommer att innebära mycket eget ansvar, och ja, jag tror att det kommer att passa mig som handen i handsken!
Jag går mot en ljus tid, på många sätt och vis...

Är ni redo?

Negativa reaktioner undanbedes, vänligt men bestämt! :)
Och nu är det nog ingen mening att jag skriver något mer, för jag tror inte att ni läser det iallafall! :)

 FÖRE


.....och......








EFTER




Än så länge är jag nöjd iallafall! :)

Japp, jag vågade! :)

Nu är det klippt! :) Och jag är jättenöjd!! Än så länge iallafall!
Och ni...får vänta med att se resultatet! ;)
Jag är hos mamsen och ska ta en fika först innan det är dags att bege sig hem till min dator och överföringssladden...:) Visst kan ni väl vänta?! :)

Snart är det klippt

Kl 9 är det dags, då blir långt kort...
Av någon oförklarlig (?) anledning så skakar mina händer... kommer jag att ångra mig? Förmodligen...
Men jag har ju varit sugen på det här så länge nu, så jag måste ju bara prova... eller måste jag verkligen det? *suck* Jag önskar att man kunde få se hur det skulle se ut....innan...
Det var 10 år sen jag hade kort hår sist... 10 år... och innan dess var det nog 15 år...
Åååååååhhhh.....
Hur man än vrider och vänder på håret, upp och ner, bara för att försöka bilda sig en uppfattning, så funkar det inte...

Kommer jag att ångra mig????

Ett slag i ansiktet

Det är efter barnens nattning, och vi sitter som vanligt framför tv:n och datorn och häckar.
Jag ville visa M min senaste uppdatering av profilen, och om jag hade väntat mig nån respons på ändringen så fick jag ju tjii.
Det enda han sa, eller snarare utbrast, var; Är du 30!?!?!?
Är du korkad, var väl kanske min första tanke...han om nån borde väl veta att jag är 30...?!



Show me the money

Mmm, vad säger man?!
Idag har de varit här från Mockfjärd och räknar lite på vad det skulle komma att kosta att byta fönster.
Det var en mycket trevlig och stilig herre som var här...vi pratade, tittade och jag satt och skämdes över våra dammiga fönsterbrädor, för självklart skulle han ju vara och ta på just det fönstret som jag inte hade dammtorkat. *suck*
Anyhow... Nånstans nån gång så hade jag ju hört en siffra på vad det skulle kunna kosta, och jag kunde väl tycka att det var mycket pengar, men ok, det kan det kanske vara värt, i nödfall... Men när han frågade vad vi trodde att det skulle kosta, så vågade jag ändå inte chansa, och det visade sig ju vara väldigt klokt att inte dra en fet-chansning.
Han sa efteråt att jag inte hade tappat färgen i ansiktet iallafall, men jag tror nog att han var färgblind, för jag har svårt att tro att han kunde nämna summan, som var det dubbla motför min tysta chansning, utan att jag blev vit i ansiktet.
Vilket vansinne!!
Nä, några nya fönster blir det inte, inte det här året iallafall.

Why do they all leave me??

För att återkomma till mitt hår...*suck och stön*
Ja ni vet allt det där med att klippning är känsligt, långt hår hit och dit bla bla...
Jag har gått till samma salong i flera år nu, och för ett tag sen slutade "min" frisörska helt utan förvarning, och jag var helt knäckt! Vem skulle jag nu anförtro mitt hår till??
Med bultande hjärta gick jag dit, till min nya frisörska, och jag kände; Det spelar ingen roll vad hon gör nu, hon kan aldrig mäta sig med "min" frisörska. Men det  gick bra, och jag var jättenöjd. Och lättfotad som jag är, så ändrade jag mig från den ena dagen till den andra! :)
Så nu har ju jag kilat stadigt med min nya ett tag, så därför blev jag lite orolig i kroppen när jag idag bokade en tid, och fann mig inbokad hos en helt ny, hos nån jag aldrig ens sett där förut.
Det där har gnagt i mig hela förmiddagen, så nu ringde jag och "krävde" att få min Sara. Det var då det kom, orden jag fasat för; Sara har slutat....
Neeeeej, inte hon oxå!!!!
Så min tid imorgon kvarstår, hos Maja.... Men det är fel...Maja är 6 år med gluggar i tandraden, inte en frisörska som ska göra något bra med mitt hår när jag väl bestämt mig för att go drastic....

En toppning tack....

Sanningens ögonblick, eller var det skammens ögonblick?

Den här killen lär ha fått det hett om öronen när de kom hem till hemmets trygga (?) vrå.

http://www.snabbstart.com/film/199307b5ca

Huvudbry, i dubbel bemärkelse

Imorgon har jag en tid hos frissan bokad, och risken/chansen finns att det blir något väldigt drastiskt, det känns som att det är dags.
Vad som är drastiskt och inte, växlar ju i och för sig från person till person, men om jag säger så här; Jag har haft långt hår i större delen av mitt liv. Drastiskt för mig, kan innebära att håret kapas i axelhöjd.
Men samtidigt känns det som att jag isåfall kapar bort halva mig...men, det växer ju faktiskt ut igen, så man skulle kanske vara lite wild´n crazy...

Ååååh, jag skulle ha tagit tiden de hade idag istället, så har jag inte så lång tid på mig att grubbla... Crap!

Dagens sportgroda

Att det är viktigt med ett bra samarbete i lagsporter är ju inte så svårt att förstå, men frågan är hur det såg ut när den här kommentaren fälldes av Rolf Zetterlund.

"Jag tycker att de två komplicerar varandra väl!"

Hahahahaha....

Ny vecka, nya förutsättningar?

Så var det måndag igen då... och på torsdag är det dags att jobba igen... Är faktiskt lite nervös inför det, speciellt med tanke på att humöret fortfarande svänger snabbare än det kan göra i hockey.

Idag ska Neo in på service, det är dags för 3-årskontrollen. Ska nog se om det inte kan göra nån justering på ljudet, han låter alldeles för högt, och samtidigt så kan de kanske justera hörseln oxå så att han inte bara har selektiv hörsel. Men de är ju inte så serviceinriktade på vårt bvc, så jag har inga större förhoppningar.

Nova fick oxå en liten sovmorgon eftersom jag tyckte att hon kunde vara hemma tills vi ska iväg, så idag blev det lite lockar i håret! :) Så nu springer hon omkring och är rädd om frisyren; Neo, akta min frisyr! :)
Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli! :)

Nu har jag lekt...

...bloggdesigner ett tag, och jag kan nog konstatera att jag inte har någon fallenhet för det. Men jag har iallafall lyckats ändra på några saker.
Vad tycker ni, bu eller bä?
Ni har möjlighet att erkänna att ni inte ser någon skillnad oxå! ;)

Sjörövarfabbe i egen hög person

Nu så är det överstökat! Och Nova är jättenöjd!
Alla bjudna barn kom, och de hade jätteroligt! Inte en enda incident på två timmar...största missödet var nog att jag inte hann med att fika, det är mer att göra än vad man tror.
Men riktigt så synd var det inte om mig, för efter att barnen hade fikat så försvann ju de iväg för att leka, så då slog jag ner stjärten ett tag jag oxå.
Det var tre föräldrar som stannade kvar, och det kändes ju väldigt lagomt.
Sen när klockan slog 16 så reste de sig som på given signal och samlade ihop sina barn och deras godispåsar, (som jag i form av sjörövarfabbe hade lotsat barnen fram till) (sjörövarfabbe fanns nog kanske bara i mina tankar) och sen var det tack och hej.
Så för att sammanfatta; Ett väldigt lugnt och trevligt kalas!

Mystisk sjukdom i Övik

Jo, det är sant... om man ska tro Aftonbladet iallafall! Men den verkar bara ha drabbat spelarna i Modo. Ni vet klubben där man pratar så mycket om hjärta, men det hjärtat är tydligen inte större än att det bara rymmer klubben. Men det är det jag alltid har sagt, det är ett speciellt folk det där.
Anledningarna till spelarnas nej tack till landslaget är säkert fler än vad jag vet, men som total outsider, så kan jag bara tycka att det är förjävligt att man inte ställer upp på landslagsspel!

In med en pacemaker på The Heart of Hockey!!


Det sjuka folket


Idag är det dags för barnkalas

6 stycken av Nova´s dagis-kompisar kommer på kalas idag. Så nu är vi i full färd med att röja upp, planera och ordna... Funderade ett tag på att rymma, men sen kom jag att tänka på att det kanske inte ser så bra ut om jag lämnar M helt åt sitt öde med 8 barn och en massa föräldrar, så jag övergav de planerna och tog en paus istället bara!

På ett födelsedagskalas så är det ju vissa saker som är obligatoriska; glass/tårta i stora lass, lekar och den avslutande godispåsen, som då helst ska förtjänas genom ett lyckat fiske.
Personligen så tycker jag att fiskdamm är asjobbigt/astråkigt...så nu överväger jag att anordna en skattjakt istället, men risken är ju stor att jag med min dåliga fantasi lyckas göra en skattjakt som är om möjligt ännu tråkigare än en fiskestund.

Ja jag återkommer under eftermiddagen med uppdatering om hur det gick. :)



Vad är det för dag idag?

Är det en vanlig dag?
Nä, det är ingen vanlig dag, för det är Åsa´s födelsedag, hurra hurra hurra!!

Grattis gumman!!



Don´t panic!!

Jag håller på att experimenterar med min blogg, så den kan komma att skifta utseende några gånger framöver! :) Synpunkter mottages med misstänksamhet... sen överlägger jag med mig själv om jag ska ta hänsyn till eventuella klagomål! ;)

3-i-topp bästa och sämsta

Dagens bästa:

1. Pappa´s uppskattning, det värmde mitt hjärta
2. Att Nova fick en bra dag.
3. Faster-tiden

Dagens sämsta:

3. Bristen på värme
2. Pizzan till middag...den dolde spåren till beach 2008.
1. Hjärtklappningen och domningarna.

Jag tror att jag avlider...

Jag slutar aldrig förvånas... Många har synpunkter på innehållet i Aftonbladet... och jag sällar mig nu till dess skara.
Kan man annat än sucka när man läser följande... eller jag ska nog gå längre än till Aftonbladet... hoppar över landsgränsen till våra grannar i väst. Har man inte större bekymmer än de här, ja då har de det bra!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2492773.ab


Nu är Hall of Fame komplett

Nu så, är sista kortet i min samling införskaffat, och rättvisa kan skipas! Nu behöver ingen känna sig utanför och mindre värd...;)
Nu är vi jämlikar! Hahahha...

Cocarola´s märkta kropp finns nu förevigad på bild och exponeras härmed:


I händerna på ett barn...

...  eller för att var mer exakt; I händerna på Nova.
Hennes intresse för fotografering finns, helt klart. Hon tycker att det är jätteroligt att knäppa kort, och här kommer ett axplock av hennes verk! :)




Kalas för hela slanten

Idag ville jag bara inte kliva upp.
Det spelar ingen roll att det ändå är människor jag tycker om som kommer, jag kan ändå bara se allt som ska göras, alla koppar som ska fram och tillbaka...och då blir kroppen helt tiltad.
Men jag masade mig iallafall upp sent omsider och försökte bidra till lite ordning, eller åtminstone representativa barn.

Nu är hälften avklarat, och det har faktiskt gått bra... om man bortser från att mina armar har känts bättre, men men.

Isaac med tillbehör har oxå varit här, så vi har fått lite faster-brorson-tid. Idag pratade han ganska högljutt med mig, och jag vet inte om jag ska tolka det som att han tror att jag har fått försämrad hörsel i och med min 30-årsdag eller om han bara kände sig väldigt avslappnad med mig så att han kunde vara sig själv med mig, för jag har ju hört ryktas att han kan göra sig hörd. Men det löste sig iallafall till slut! :)



Nu kommer kusin vitamin med tillbehör, så vi hörs senare!

Dagens namn - Ronald Ronny

Ville bara passa på att gratta min lilla pappa på namnsdagen! Grattis :)

Copycat part II

För 5 år sen...
Gick jag hemma på Sveavägen med en 2 dagar gammal Nova
För 3 år sen...
Gick jag hemma i Bergeforsen med 2 år gamla Nova och 2 månader gamla Neo
För 1 år sen...
Jobbade jag och såg fram emot sommaren.
För 3 månader sen...
Gruvade jag mig för allt som måste komma innan det blir sommar
Igår...
Låg jag hela dagen och zappade mellan kanalerna
Imorgon...
Ska Nova firas hela dagen
Om ett år...
Så jobbar jag fortfarande med H-E och stortrivs
Jag utmanar:
Markus, och alla andra som har lust! :)


Copycat

Tre namn du går under:
Mamma
Angelica
Klicken

Tre saker som skrämmer dig:
Fula gubbar som vill ta mina barn
Att bli lämnad
Att tappa kontrollen

Tre saker du har på dig:
Baggy Jeans
Svart linne
Röd huvjacka

Tre saker du tycker om:
Min familj
Hockey
Att blogga :)

Tre saker du ska göra den närmaste tiden:
Börja ett nytt jobb
Ha kalas för Nova
Förhoppningsvis uppsöka frisörskan

Tre av dina favoritlåtar just nu:
Takida- Curly Sue
Nordman- I lågornas sken
Linda Bengtzing- Hur svårt kan det va´?

Tre saker du verkligen vill ha:
Ett bra liv med familjen
En frisk kropp
Mycket pengar!

Yes, she´s back!

Whooo? Ingooo!? Nä, men Carolina Gynning! :)
Jag har gått från att hata henne till att verkligen avguda henne! Snacka om att verkligen vara sig själv i alla lägen... och visst, ibland blir hon kanske liiite för mycket, men nä, jag tycker ändå att hon är helt underbar!!
Och till hösten återfinns hon i rutan igen... kanske inte det mest lockande upplägget; Stjärnor på is... men jag lär titta iallafall! :)


Snyggt mål...

....trots att det var ett självmål! :)

http://www.youtube.com/watch?v=SpJ8R4yCbhI

Horoskopet får mig att inta ryggläge

När jag kom tillbaka från min promenad så kände jag mig full av energi, så jag tänkte; Här ska vattnas blommor, tvättas och dammas....
Men jag sansade mig när jag läste mitt horoskop för dagen;

"Du kan vara frestad att ta på dig mer än du klarar av i jobbet idag. Driv inte dig själv för hårt nu."

Ja nu jobbar jag ju inte idag, men ändå.
Just nu känns varken ben eller armar ok, så nu tänker jag inta ryggläge.
Over and out!

Håll i hatten

Idag var jag uppe med tuppen....ja om tuppen inte vaknar förrän kl 7 iallafall! :)
Kände mig full av energi, så jag tänkte; Idag ska det promeneras. Och för att göra två flugor på smällen, så sa jag till barnen att vi skulle cykla till dagis, och då blev man ju poppis direkt. Men min popularitet dalade kraftigt efter ett bråk med Nova om vilka skor hon skulle ha på sig...
Men men, vi kom till slut iväg iallafall. Efter att ha lämnat de på dagis så cyklade jag hem igen för att sedan bege mig ut på den efterlängtade promenaden.
Med Alice Cooper´s Poison vrålandes i mina öron så stegade jag iväg med lätta steg.
Men det blev ingen långpromenad idag, en halvtimme fick räcka. Gammal som man har blivit så hade jag ont i höften, vilket inte bidrar till att överdriva promenadtiden.
Men jag kom mig ut idag iallafall! :)

I don´t get it!?

Varför? Är det bara jag som missar det roliga?


Historie-lektion

Inte fullt så tråkigt som det låter.:)

Tänkte bara lämna en förklaring på en av mina tatueringar.

Det var min första tatuering, och jag ville att den skulle betyda någonting för mig, nåt jag verkligen kunde stå för. Så jag gjorde en egen skiss.

Stella Nova är latin för ny stjärna, och eftersom Nova betyder just ny stjärna, och Neo betyder ny, så tyckte jag att det var klockrent.
Sen stjärnorna som ökar i storlek symboliserar att det blir en ny stjärna.
Kan kanske tyckas dravligt, men för mig kändes det så himla bra...och i slutändan är det ju ändå jag som bestämmer. :)

Några mer eller mindre kända tattoos

Många frågar; Men varför?? Och en del har faktiskt mer eller mindre idiotförklarat oss...
Men jag ser ingen anledning till att behöva försvara mig, det är min kropp och jag gör vad jag vill med den!

Här är iallafall mina, och några andra kända tatueringar! :)


Först mina då:

None

Markus tatueringar:



Och så allas vår Johan´s:




Det saknas ju en i den här skaran, och jorå, det finns en tatuering på henne oxå, trots att jag saknar en bild på den... efter mycket påtryckningar om att även hon ska bege sig till tatueraren igen så har hon tagit ett stort beslut; hon slår oss alla på fingrarna, hon ska nämligen... skaffa tå-ring! Och det, kära vänner, är inte ett beslut som man tar över en natt bara... Nä, det ligger moget övervägande bakom det beslutet, och jag stöder henne till 110%! :)

Totalt tilt

Dagen blev precis som jag hade hoppats på.
Ja bortsett från att jag tvättat en maskin och hängt den...(undanbeder mig kommentarer om formuleringen, jag vet att meningen kan tolkas på flera sätt)... så har jag faktiskt legat hela dagen, på än det ena stället än det andra.
Solstolen, men usch vad kallt, jag tror inte att det är meningen att man ska sitta med täckbyxor och täckjacka i en solstol, men ja jag fick lite friskt luft iallafall.
Soffan, och där skiftade lägena...och programmen. Idag har jag tittat på Hem till gården, alltid lika roande...:)... och sen när jag zappade runt så fastnade jag på en svensk film från 1960-talet, med en ung Gösta Ekman och en lika ung Christina Schollin; Yngsjömordet. Den handlade om ett gift par som hade aaaaningens med problem... killen var helt såld på sin morsa som bodde på samma gård, så han kröp hellre till sängs med henne istället för sin fru.
Det hela slutade iallafall med att mamma dömdes till döden för otukt, och för att ha mördat sin sons fru... och naiv som jag är, så trodde jag ju att i en svensk gammal film så visade man inte så mycket, så när de högg huvudet av henne, så satt jag med blicken totalt fokuserad på tv:n.... Aaaaaaah, varför visar de när huvudet ramlade av...och VARFÖR måste man visa hur blodet pumpar ur halsen, där huvudet en gång satt?!?!?!

Efter den psykiska våldtäkten var jag tvungen att vårda såren med att titta på Music and Lyrics med Hugh Grant och Drew Barrymore.... sen mådde jag lite bättre igen.

Nu är familjen hemkommen, så nu vankas det grillat! :)

Brrrr

Idag var jag inte heller uppe med tuppen...:) Skönt!

Nåt som är mindre skönt är ju det så kallade vårvädret... solen ser jag, men varför känner jag ingen värme?? Det är ju inte ens så pass varmt att man kan sticka ut tån för att hänga tvätten!
Usch och fy... idag blir det många minuter under täcket!

Först en dusch bara!

Markus tattoo

Nu är den på plats, nu är det bara det värsta kvar...för mig. Placeringen gör det svårt för honom att smörja den själv, vilket då innebär att jag ska behöva våndas... blir ju alldeles kallsvettig bara jag tänker på hur ont det gör att smörja. Nu är smärtan visserligen på honom, men lika obehagligt för det.


Hemlagat?!

Usch, vilken dålig morsa man är.
Nova  hade önskat sig ris, kött och sås idag på hennes födelsedag. Men eftersom det bara var jag och barnen, så smög sig latmasken i mig, och jag övertalade snabbt barnen om att frångå den något sundare kosten till fördel för det mindre sunda alternativet korvis/snöret.

Mätta och belåtna är vi iallafall, och nu väntar vi med spänning på Markus hemkost! :)


Rykte, dementi och bekräftelse

Det finns nog ingen som har undgått ryktet om den lilla 3-åringen som försvann från sina föräldrar i Birsta City och när de hittade henne på en herrtoalett så var hennes hår avklippt?!

När jag fick höra om det så gick det kalla kårar genom kroppen på mig, och man undrade ju; Var det verkligen sant, och vad hemskt isåfall! Barnen blev försedda med en löplina som inte var längre än en halvmeter. Mina barn ska inte försvinna i Birsta City.

Funderingarna och spekulationerna kring det här har ju varit många; varför stod det inte i tidningen, hur hade det gått till, folk har ju faktiskt varit där när dörrarna ut blev låsta...
Men det dröjde inte länge förrän en dementi dök upp i tidningen; Det var en skröna! En hörsägen!
Puh! Man andades ut...dåren finns inte i trakterna. Men man hade ju en fått en liten varning om att man måste vara vaksam, tro inte alla om gott!

Men vad gör man nu, när det finns en vakt, som hävdar att allt det här är sant, men att det hände inne på IKEA????

Nervös man

För en liten liten stund sen hade jag en samtal med min man. Eller samtal och samtal...

-"Åh gud vad bra att du ringer, jag har väntat på ditt samtal!"

Sen satt han och hyperventilerade i en kvart, och nånstans mellan andetaget så fick han fram att han var svettig i händerna. :)
Jag försökte lugna honom med att det inte är hela världen, den går att dölja och han själv ser den ju aldrig! :) Och sen att jag tycker att det är riktigt riktigt snyggt, tror jag inte att han la på minuskontot...
Fast i grund och botten så sitter nervositeten bara i att han är rädd för smärtan...moaaahhaahahaa Men det finns ju faktiskt tjejer som har klarat av att tatuera sig på ryggen...;)

Iallafall... när vi lade på så skulle han börja bege sig... och så skulle han vråla av sig lite... så om ni hör ett vrål som vittnar om total rädsla...japp...då är det min man! :)

Min prinsessa blir 5 år idag

Imorse var det så dags igen för lite skönsång i vårt hus, och det blev mycket lyckat, då vi lyckades smyga så pass att hon inte vaknade förrän vi var inne i hennes rum.
Hon började slita i paketen innan hon ens hade fått sömnen ur ögonen! :)

Och tårta direkt på morgonen, vad är det för lyx?! Det är väl tur att man bara fyller år en gång per år. Och på tal om tårta, hon vann en fototårta i Dagbladet idag, så den ska vi ringa och beställa sen.

Nova har länge pratat om att hon vill att jag ska vara på dagis med henne nån dag, och vilken dag skulle passa bättre än på självaste födelsedagen?!
Så Markus for och lämnade barnen på dagis medans jag gjorde mig iordning, så en liten stund före frukosten så dök jag upp där, och jag överdriver inte om hon hade hakan vid knäskålarna! :) Jag vet inte hur många gånger hon har sagt; Vad kul att du är på dagis med mig mamma!

Hon blev ju även uppvaktad på dagis, precis som en prinsessa ska uppvaktas.



Det var jätteroligt att få vara med henne där idag!

Nu väntar lite vila...

Tjurskalle

Jag vet inte hur många gånger jag får höra att jag är tjurig, och visst, jag är ju född i oxens tecken och kännetecknet för oxar är väl just att man är...precis...tjurig! Så skyll inte på mig, jag valde inte att bli född just då! ;)

Idag kände jag mig stark och redo att bege mig till Birsta för att dels hitta presenter till Nova, och hinna ta en fika med min kompis Fränna.
Jag var där tidigare än vad vi hade bestämt, så att jag skulle hinna klart mina ärenden innan hon kom.

Presenterna till Nova gick ju på löpande band, och man skulle ju verkligen kunna köpa hur mycket som helst till henne, men ja, av ekonomiska skäl så fick jag ju begränsa mig lite.
När jag var klar så hade jag fortfarande tid på mig, så det blev en sväng för att se om jag kunde hitta något för mina presentkort som jag fick när jag fyllde år.
Och det var ju inte heller några problem! :)
Sen var det då dags för lite fika och uppdatering om vad som hade hänt sedan sist vi sågs. Men mitt i allt skvaller så tappade jag fokus... yrseln infann sig och jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken... men de rann inte över idag, så det var ju ett steg i rätt riktning. Men återigen så får jag konstatera att bara för att det känns bra för stunden, så är jag långt ifrån ok.
Men imorgon är en ny dag, mer vila!

Godnatt så länge!

Godmorgon, eller god förmiddag

09.45 Och jag som hade tänkt vara uppe tidigt idag för att hinna med en promenad innan jag måste iväg. Men inte då... eller är det bara en dålig ursäkt för att slippa masa mig ut?! Vädret verkar inte vara nå vidare idag heller...:( 7 grader och av den fladdrande tvätten på torkställning att döma så blåser det en hel del även idag.
Nä, då är det bättre att göra sig iordning i lugn och ro! :)
Det är Nova´s födelsedag imorgon, så jag måste iväg och inhandla lite presenter. Har ingen aning om vad, men det löser sig nog. Finns ju hur mycket som helst att handla till en 5-åring! :)

Kusiner

Nova och min brorson Isaac

Nova tillsammans med sin minsta kusin, Isaac.

Degraderad till en 5-årings nivå

I fredags överraskade ju som sagt var Markus, Johan och Carola mig med en utekväll, och planerna var ju in i det längsta hemliga.
Även då vi satt på uteserveringen, tror jag att det var, så skulle det ju vara hemlighetsmakeri på högsta nivå.
Men nog för att jag vet att jag inte ser ut som en 30-åring ;P men liiite äldre än 5 må jag ju se ut som, eller är det bara min intelligensnivå som inte är högre än en 5-årings?!
För jag blev lite småstött när Johan säger; Du Macke, the thing that you have in your pocket....

Hur kommer det sig att de inte tror att jag förstår engelska????
Hahahahahaha....
Vanorna hemifrån är starkt rotade, allt hemligt sägs på engelska för att barnen inte ska förstå, men snälla, give me some credit! :)

Ja, det var ett av alla bloggmoments från i fredags! :)

Nyss hemkommen

Idag har Markus planerat övertid, vilket då innebar hämtning av kidsen för mig.
Men eftersom jag är lite smått sällskapssjuk så bjöd jag in mig och barnen på middag hos J & C, och det gick ju som vanligt jättebra, ja sa de iallafall! :)
Sagt och gjort, jag hämtade kidsen och begav mig till Solvallen, jag tror att de kallar den så... och visst, solen sken, men fasen vad kallt det var! Jag ångrade genast valet av mina highwater jeans.
Vi släppte ut vilddjuren ( läs barnen) på grönbete, och själva satte vi oss och surrade, så som bara vi kan! :)

Vi hann med både middag och fika innan det var dags att åka hem och slänga lortgrisarna i badet, och det är där de sitter i skrivandets stund.

Tack J & C för god mat och trevligt sällskap!


Han var jättefin...

....med långt hår oxå!!! :)






Tänk att vara barn idag

Vilken lycka!
Med risk för att låta väldigt...extrem, eller vad jag ska använda för något ord, så om man tänker efter; Vad lekte jag med när jag var liten?
Jag var på Drakborgen titt som tätt.... nähä, det fanns inte då.  Ok, skogen utanför vårt hus fick duga.
Jag åkte runt på min sparkcykel... nähä, inte det heller. Det närmsta jag kom får nog bli en helt vanlig cykel.
Jag hoppade studsmatta varje dag... nej nej. Men jag provade mammas studsmatta en gång, den var 1 meter i diameter.

Ja jag skulle nog kunna göra listan hur lång som helst, men vad jag vill komma fram till är; Att trots att dagens barn har så mycket mer, så tror jag att jag  var minst lika lycklig när jag var barn, som de är idag. Om möjligt ännu lyckligare kanske...dagens vardagstempo skiljer sig ju aaaaaningens från när jag var liten.

En sak till, ansiktsmålning...vilken grej! :)


Den baddräktstid nu kommer

Ny text på psalm 199 - Den blomstertid....


Den baddräktstid nu kommer,
när magen är för stor.
Då valkar bara sväller,
och celluliter gror.
Generande behåring,
lyfts fram i solens ljus.
Nej stranden verkar boring,
vi stannar inomhus.  

De krav som sommarn ställer,
förstör vår ledighet.
Vi sitter där å gnäller,
fy fan vad jag e fet.

Fast vem vill motionera,
när man kan sitta still.
Nej låt oss revoltera,
vi tar en kaka till!


Konfirmation

När jag konfirmerade mig, så var det ju för att alla andra gjorde det, och för att alla kusiner hade gjort det. Idag när jag satt i kyrkan så tänkte jag över innebörden. Man säger ju; Jag tror på gud... undrar hur många av ungdomarna idag, och vid alla andra konfirmationer oxå för den delen, som verkligen verkligen tror på gud. Jag skulle gissa att det inte ens är 1%.
Men men.
En konfirmation i GA-kyrkan är verkligen inte att rekommendera, ja såvida du inte är där två timmar i förväg så att du får en plats långt fram. Vi var där en halvtimme före, vilket då innebar att vi fick sitta längst bak, med direkt påföljd att vi inte såg ett dugg av vad som hände där framme. Nova fick ställa sig i mitt knä för att kunna se vem som sjöng eller pratade.

Kören ska iallafall ha beröm, de var verkligen jätteduktiga! Och jag hade väl aldrig förväntat mig av en kyrkokör, att de skulle framföra rap-låtar?! Ja inte renodlad rap, men de hade gjort sin egna version av de traditionella kyrkolåtarna. Det var ett friskt inslag bland att prat om frälsning och guds nåd.

Mitt i hela ceremonin så blev Nova såklart kissnödig... ursäkta, ursäkta, kan vi få komma ut? Och vart går man med en femåring för att kissa, bland alla gravar.. Som tur var, så "gick det över", hon var inte kissnödig längre.
När vi kom in i kyrkan igen, var det som att en vägg slog emot oss. Fruktansvärt vad varmt det var där inne.
En liten stund senare klagade Nova för hundrade gången på att hon var törstig. Ursäkta, ursäkta, kan vi få komma ut?
Jag hade inget emot att få komma ut jag heller, så vi gick ut och köpte en dricka, och sen stod vi längst bak i kyrkan tills dess att det var slut.

Nu må det ju dröja bra många år innan jag är tvungen att återuppleva en sån här tillställning igen!

Sen måste jag bara tillägga. Min pappa, som var så motsträvig till att överhuvudtaget gå in i kyrkan, var till och med fram och tog nattvarden!! :) Han utmanade Karin; "- Går du så går jag", och han hade nog inte räknat med att hon skulle anta utmaningen. Så när hon nu gjorde det, ja då var han ju så illa tvungen! Hahahaha...

Dagens första inlägg...

...kommer väldigt sent.
Men det har sin förklaring.
Inatt fick jag äntligen sova, och då sov jag, med besked! Klev inte upp förrän kl 10.45
Vilket då innebar att jag fick lite brådis, för idag var det dags för min kusins konfirmation, och Demi´s något sena födelsedagsfirande.
Med konfirmation, födelsedagsfirande, presentinköp och storhandling på schemat så ville jag bara lägga mig och sova igen. Men vi delade på familjen, så jag och Nova åkte på konfirmationen med efterföljande fika, och sen åkte vi direkt till Demi för att fira henne. Så det löste sig bra ändå till slut.
Men jag har iallafall ställt in morgondagens planer, imorgon måste jag få en dag utan tider att passa.
Man kan ju hoppas på lite fint väder iallafall.

Biverkningar

I fredags morse väcktes jag av skönsång och gitarrspel. En underbar dag tog sin början. Sen väntade en förmiddag med idel telefonsignaler, sms-signaler och dörrklockor. Allt mycket uppskattat! Sen var det så dags att bege sig in till jobbet för avlämnande av sjukintyg och vinflaska till vinlotteriet.
Jag fick mycket gratulationer både till min födelsedag och mitt nya jobb, och innan allt  var över där så blev det även gratulationer till högsta vinsten i vinlotteriet. :) Man kan helt klart misstänka ett riggat lottodragande, men jag tror faktiskt inte det, det var för många spontana applåder för det.
Sen när det var dags att säga hej då, så sa kroppen ifrån... hjärtat höll på att hoppa ur kroppen och jag blev alldeles yr. Så Åsa erbjöd sig att hjälpa mig med kassarna till bilen, och det var mycket uppskattat.
Väl i bilen så ringde jag Markus med gråten i halsen och förklarade att jag inte mådde bra. Föga visste jag att jag då satte käppar i hjulet inför kvällen.
Har sen fått veta att när Markus skickade sms till Carola för att få råd, så hade han fått svaret; Fortsätt ljug!!!
Jag måste nog ta mig ett allvarligt snack med henne nåt här framöver! :)

Anyhow, väl hemma så var det dags för mamma att hämta kidsen, och efter att de åkt, så var det så dags för oss att åka in till stan för en måltid på Ming palace, bara jag och Markus. Blev lite lätt irriterad när det ringde på dörren; Skulle jag aldrig få mat i magen?!?!?!
Utanför stod Carola och Johan, och självklart ville de komma in, och eftersom jag tycker så mycket om dom, så tänkte jag; Ja visst, kom in, jag kan vänta en stund till med maten.
Men varför dröjde de?? Och varför såg de så skumma ut?? Och VARFÖR hade Johan skjorta på sig???
Jag misstänkte ju såklart att de skulle ut med oss, men det vågade jag inte tro på förrän Carola frågade om jag var klar att åka... LYCKA! De hade slagit huvudet på spiken! Fanns väl inga jag hellre hade tillbringat min födelsedag med?!

Resten av den kvällen får ni läsa om på Markus blogg; http://neanderthal.blogg.se

Jag hoppar direkt till hemkomsten. Väl i säng, så ville inte tröttheten infinna sig... kl 05.10 klev jag upp och gick och satte mig i duschen, hjärtat bultade hårt och jag var alldeles yr. En halvtimme satt jag in duschen innan jag gav upp och gick och lade mig igen, efter att ha väckt Markus eftersom jag var så orolig pga hjärtat.
Han kämpade hårt för att stödja mig, men tröttheten vann över honom.
När kl var 7 var jag fortfarande inte trött, och när Carola ringde kl 10 hade jag precis slagit igen ögonen.

Barnen har varit borta hela dagen, men jag har inte kunnat vila nåt iallafall, pigg som en mört, en mört med hjärtklappning och andan i halsen.

Jag hade en jätte jättetrevlig kväll/natt igår, men den var nog inte det bästa för min hälsa.

Bildbevis

Här kommer några bilder som visar lite av vilken trevlig kväll vi hade!






Jag har fortfarande svårt att sära  på alla blogg-moments, så det får vänta lite till..

Men åter igen, jag kan bara konstatera; Vilken kanonkväll!!! :)


It´s a blogg-moment!

För det första, notera tiden.:)

Helt allvarligt, min skalle håller på att explodera av alla blogg-moments som den här kvällen har genererat!!
Jag kan nog inte med ord beskriva hur otroligt mycket jag har uppskattat  och njutit av den här kvällen! Den har överträffat mina vildaste fantasier...
 Med de enklaste medlen gjorde ni min kväll till den bästa på länge...
Men eftersom jag inte vet hur jag ska bena ut alla blogg-moments, så måste jag nog sova på saken...
Jag återkommer imorgon!

Men tack, Markus, Carola och Johan för en helt underbart, underbart rolig kväll!!!! Jag kommer inte ihåg när jag skrattade så mycket senast!
Love U!!!!!


Härlig känsla

Hela morgonen har jag legat och försökt vila, men icke sa Nicke. Så fort jag har slagit igen mina klarblå så har antingen telefonen ringt eller hojtat om sms. Men vad gör väl det?!
Det är ju underbart att känna att det finns folk som tänker på en och vill gratulera till att jag har tagit ett steg närmare pension! *ler*
Nä, riktigt så drastiskt är det faktiskt inte, men kul är det iallafall med alla som har ringt eller hört av sig på andra sätt.

Ett stort tack till er alla, det känns som att det här kommer att bli en riktigt bra dag! :)


Och ett stort tack till mina barn för det fina halsbandet som jag fick imorse!



Det gick inte att stoppa tiden...

...idag fyller jag 30!
Dagen jag har fruktat i nästan 4 år är här, och vet ni, det känns faktiskt helt ok!
Jag är faktiskt glad att jag inte är 20 längre... tänk vad jobbigt att behöva gå omkring och slänga sig med ord som; rockar fett, öh, typ och jag ba´  och du äger... Och vore jag 20, så skulle jag tycka att det finaste jag kan ta på mig när jag ska ut på stan, är ett par mysbyxor?!

Iallafall, imorse blev jag väckt av sång och gitarrspel, och jag tror väl aldrig att jag har haft så lätt att vakna som då! :) Nova och Markus sjöng, och Neo spelade på gitarr. En tårtbit med ljus i hade de oxå med sig... och två paket från barnen. Ett jättefint halsband och en mugg.
När jag hade öppnat båda paketen så säger Nova; Pappa, du lurade mig! Då visade det sig att Markus inte hade vågat tro på att Nova kunde hålla en hemlis, och sagt att de hade köpt något annat. Hon blev riktigt sur, och lite orättvist behandlad kan jag nog tycka, hon kan hålla hemlisar! Ja någorlunda bra iallafall! :)

Ja nu väntar iallafall en lugn dag, och imorgon kommer det lite besök.


Rart med barn

Hur är det man säger; Från barn och fyllon får man höra sanningen!? :)
Min födelsedag är ju i analkande, i allra högsta grad. Men jag har sagt ifrån mig allt vad firande heter, har nobbat till och med en kopp kaffe. Så när M har frågat om vad jag vill ha när jag fyller år har han bara fått svaret att jag inte vill ha nåt. Så jag antar att han blev lite ställd när Nova säger; Pappa, kunde du visa mig vad vi har köpt till mamma nu då? I ett desperat försök att dölja Nova´s felsägning, så säger M så här; Vaddå, vi har inte köpt nåt till mamma, för hon vill inte ha något. Nova tittar på mig och sen säger hon; Pappa, sluta ljuga! Hahahaha...
Underbart!!

En liknande incident hände vid jul. Jag och Nova hade varit och handlat kalsonger med hjärtan på (hihihi) till M, och jag hade förmanat Nova om att hon inte fick säga något, men hon kom ju på ett bra sätt för att få tala om det men ändå inte.
"- Pappa pappa, vi har köpt kalsonger med hjärtan på till FOFFA!" Och eftersom M visste mycket väl vad vi hade köpt till min pappa, så förstod han nog ganska omgående vem kalsongerna var till! :)

Men det är ju rart med barn! :)

Boring

Usch, vilken tråkig dag!
Jobbigt att bara gå hemma, utan ork att ta sig för något.
Så min dag har i stort sett bestått av vila...vilket i och för sig är meningen. :) Snart ska jag iväg och hämta barnen, M ska på samtal om Nova. Det ska bli intressant att höra vad de har att säga om henne. De brukar inte ha något att anmärka på, men man vet ju aldrig.
Ikväll ska inte M träna, så förhoppningsvis behöver jag bara springa hälften så mycket ikväll! :)

En ljusnande framtid :)

Igår fick jag äntligen beskedet jag har väntat på; Jobbet är mitt!!!
Jag trodde inte att det var sant när de ringde och erbjöd mig jobbet. När jag hade jublat klart så frågade hon försiktigt; Jag antar att du tackar ja? Hahahaha....
Skojar du att jag gör!?! Kan inte bli bättre. Jag får jobba med H-E igen, jag har ett jobb som kräver enormt med eget ansvar, och lönen... jorå, helt ok. :)

Så den 2 juni är det dags, då får bilen ta svängen om hamnen först... Jag är så otroligt spänd av förväntan! :)
Tjohoooooo!!


Bedrövligt

Vilken skitkväll.

Träningsänka ännu en gång... eller ska jag ta det så långt som att säga att det är ett allmänstillstånd nu förtiden?! Visserligen fick jag hjälp med att förbereda barnen inför kvällen, men vad hjälper det, när man ändå får springa upp och ner i en timmes tid innan det blir lugnt på övervåningen.
Sen när man äntligen får slå ner i arslet i soffan så kommer nästa bakslag; bara skit på tv:n...Sverige pussas och kramas, vad är det för nåt jävla skit?!?! Men det är förmodligen bara jag som är helt humorbefriad...

Kl. 22.15 M kommer hem... lagom tills jag ska knoppa... som vanligt...

Dags för lugn och ro

Ja vad ska jag säga...
Var ju till vårdcentralen idag, och mina förväntningar på det besöket var ju inte så stora.
Och jag vet väl egentligen inte om jag blev överraskad eller inte, men efter att pratat en stund med läkaren och svarat på hennes frågor, så konstaterade hon att jag måste vila.
Jag vet inte vad jag ska känna inför det. Jag förstår ju innerst inne att jag måste göra nåt som bryter av, för det blir ju  inte bättre av sig självt. Men min lojalitet får sig ju en knäck...grymt dålig tajming.
Men som jag har sagt tidigare, så har jag ju världens bästa chef, hon är alltid så förstående och omtänksam.
Så nu väntar promenader i förhoppningsvis härligt vårväder, vila, lugn och ro.


Vilken konstig dag

Helt klart en skum känsla att vakna och veta att jag inte ska på jobbet, trots att snoret inte rinner, trots att inte halsen värker eller huvudet håller på att gå i bitar.
Jag är sjukanmäld, men vad är det för fel då? I eftermiddag är det iallafall dags att sätta läkarna på prov, så får vi se då om de har någon förklaring eller lösning. Betvivlar starkt, men ja jag får ge det en chans iallafall.
Samtidigt är jag lite rädd att de kommer att tycka att jag ska vara hemma ett tag...vilket jag inte har tid eller lust med.

Hur jag än mår i stort, så kan jag idag iallafall känna glädje....*ler*

Klåpar´n nästa

Idag var det dags för sista steget innan jag får besked om jag får jobbet eller inte.
Har haft en konstig känsla i kroppen hela dagen... lukten av min medhavda lunch fick mig att må dåligt, så den åkte i soporna utan att jag ens smakade på den. Men trots att jag inte ätit nån frukost heller, så var jag inte hungrig, så lunchen passerade utan att jag åt någonting.
Sen var det då dags för pratstunden... det började ganska bra och jag började slappna av... men tydligen för mycket... jag kom på mig själv med att inte ha hört vad hon frågade... jag satt och försökte febrilt komma ihåg vad hon precis hade sagt, men jag hade inte en aning.
Jag fick be henne att upprepa frågan.
Och trots att det här jobbet står högst på min önskelista av allt just nu, så kunde jag inte förmå mig att koncentrera mig på henne, utan jag kände mig helt frånvarande.

När allt var klart, så kändes det ändå som att det hade gått bra, men jag kände bara tomhet.
När jag kom tillbaka till jobbet så satt jag bara och stirrade in i datorn, orkade inte göra någonting, all ork var som bortblåst...
Jag pratade med min chef och sa att jag skulle åka hem, och att jag inte kommer imorgon. Jag måste nog inse att jag måste ta kontakt med vårdcentralen...trots att jag inte har några som helst förhoppningar om att de kommer att kunna hjälpa mig.
Jag har iallafall världens bästa chef, så jag behöver inte oroa mig över det iallafall.

Nu är det klippt...

...och det blev jättebra! :)
Han behöver inte se ut som ett penntroll för att man ska se hur busig han är! :)



FÖRE




EFTER

Man måste ju bara älska den pojken!

Annons


En klump i magen och ett konstigt humör.

Enligt Winnerbäck så kallas det tvivel, men det har jag svårt att tro.
Vad har jag att tvivla på? Ja det skulle ju vara mina egna förmågor då, eller kanske snarare kvalitéer. Enligt min man och en gammal vän, så har jag inga kvalitéer, inte som de har hittat än iallafall. M brukar säga; Det är tur att du är snygg iallafall!
Men varför ska man visa allt på en gång för?! Jag kan väl få hålla på min kvalitéer lite?! :)

Hur som helst, klumpen i magen och det konstiga humöret har nog dessvärre inte med tvivel att göra.
Jag önskar bara att det fanns nån som kände mig bättre än vad jag känner mig själv. Jag vet, det är ju omöjligt, men vad det skulle underlätta.
Jag får ofta höra att jag är som en öppen bok, men jag har nog lösenordsskyddat några av sidorna i boken.
Och snart är det helg...

Kovland, here we come! :)

Efter ett samtal med kusin vitamin så känns framtiden ljus! :) Min "egen-tid" har blivit grymt lidande efter att hockeysäsongen tog slut för TIK, men nu ljusnar det igen, på flera sätt.
I och med att det blir ljusare längre och längre framåt kvällningen nu, så innebär det ju oxå att det snart är premiär för bil-bingon i Kovland! Närmare bestämt den 27:e maj!
Då är vi där, Cocarola och jag! :) Töntigt va´?! :) Men ni ska veta att det är så mycket mer än att bara ringa in siffror, det är ju spänning, fika och framförallt en möjlighet till lite skvaller och att få umgås helt enkelt.
Så from den 27:e är tisdagar heliga! :)


Bloggning har verkligen tusen ansikten.

Har suttit och kikat runt hos olika bloggare en stund nu, och det finns verkligen folk till allt!
Det bloggas om allt möjligt; hundar, skor, väskor, fika-stunder, fotboll, hockey, datorväskor, smink, andra bloggare som man har en väldans massa åsikter om, det är knappt så att man vågar skriva längre. Jag menar, jag är ju en total amatör. Använder mig av en standardmall, har ju ingen aning om hur man designar sin sida. Jag skriver om så totalt oväsentliga och ointressanta saker att knappt min egen mamma eller pappa står ut med att läsa. Men innebär det automatiskt att jag inte har rätt att göra det?? Innebär det att jag är sämre än andra? Ger det då andra rätten att klanka ner på mig?

Usch, vad djupt det blev...*ler*

Fast å andra sidan... det vette sjutton om Blondinbella skriver om så mycket mer spännande saker... fast hon är ju så totalt blåst, så bara det är ju roande i och för sig...:)
Äh, jag skriver för mitt eget höga nöjes skull, och du väljer själv om du vill läsa eller inte! :)

Varför kan man aldrig vara nöjd?

Jag kan bara konstatera att jag redan innan jag ens fyllt 30, har provat de flesta bantningskurer. Och visst, några har ju funkat, men vad hjälper det när man efter att ha ansträngt sig i några månader för att bli av med några bullpåsar runt midja och stjärt, faller tillbaka i samma gamla mönster. Varje vardag är en fest, och jag kan hitta på hur många ursäkter, eller snarare anledningar, som helst till att festa lös på en godispåse när kidsen har nattats.
Favoritanledningen (läs ursäkt) är att det finns ju faktiskt de som är större än mig, och de får leva de oxå. Och än så länge har ingen tagit avstånd från mig pga min övervikt.
Men när godiset har lagt sig fint runt midjan och illamåendet har besegrat godislusten, så tänker jag alltid; Nä, nu är det nog, det här ska jag kunna avstå ifrån.
Men icke sa Nicke.

Jag får nog lov att acceptera att jag inte är försedd med bra disciplin, att jag är slö, slapp och likgiltig.
Min pappa brukar alltid säga att jag ska äta och må gott, jag har bara ett liv. Men jag mår ju inte gott av valkarna som alldeles för snabb smyger sig på.

Jaja, jag har nog inte klivit upp på vågen för sista gången, så än finns det hopp! :)


Snart är det klippt!

Kommentarerna och pikarna har varit många. Själv ställer jag mig helt undrande; Ser inte alla samma penntroll som jag gör? Ser inte alla att det hör ihop med en massa bus och tokiga upptåg? Ser inte alla buset som glimmar i ögonen under den långa luggen?
Är jag ensam om att tycka att allt det där håret som står åt alla håll och kanter är Neo i ett nötskal??

Ja det verkar inte bättre, så nu ger vi efter för alla påtryckningar, jag offrar min bild för allmänhetens krav.
Imorgon är det klippt!

Underbara vänner

Ni som känner mig vet att jag inte har många vänner och nu ska ni får höra varför.

Jag har alltid känt att det har  varit viktigare att ha få men nära vänner istället för många och ytliga bekantskaper. Jag tycker att det kostar mer än det smakar att vara överallt och var tjenis med allt och alla. Kanske där mitt sociala handikapp kommer in.
Men ska man gräva djupare i det där, så är det kanske snarare så att anledningen till att jag har få vänner, är att det är väldigt få som faktiskt står ut med mig. Jag kan vara väldigt hård och dömmande när jag anser att nåt är fel, och gör du mig besviken så blir du ganska snabbt varse!
Men till mitt försvar så måste jag ju oxå framhäva mina bra sidor, eller åtminstone hoppas jag att jag uppfattas så... jag vill iallafall tro att jag är en bra vän som bryr sig och alltid ställer upp.
Och som sagt, väldigt ärlig, på gott och ont. Hymlar inte med mina brister och fel, och inte dina heller! ;)

Vågar du vara min vän, så finns jag alltid där för dig! :)

Barnkalas med allt vad det innebär

Nu är det avklarat, dagens prövning.

Kort innan det var dags att cykla iväg till kalaset så dök brorsan med familj upp, och det fick mig ju att tycka att kalaset var en ännu större belastning, hade ju hellre varit kvar hemma med dom och snusat lite mer på Isaac. Hemskt vad fort det går, jag tyckte att han hade vuxit hur mycket som helst sen sist jag såg honom. Och idag var han helt underbar, snackade hela tiden...:) Kan ha låtit som gnäll för andra, men jag vet att han pratade med mig! :)

Iallafall, vi var ju då tvugna att överge dom och bege oss. Väl där så scannade jag av läget ganska snabbt; vad är det för några barn och föräldrar? Kunde lugnt konstatera att det här skulle nog gå bra. :) De flesta var kända ansikten som tur var.
Sen följde då korv, lek, fika och skattjakt, och helt utan inblandning från min sida, superskönt!! Jag kunde lugnt luta mig tillbaka mot husväggen med en kopp kaffe i handen och bara skvallra med de andra föräldrarna, och det var verkligen jättetrevligt och avslappnat. Annars brukar barnkalas kunna vara aningen krystat, men det är väl kanske så nu att man börjar lära känna föräldrarna från dagis lite bättre, så att det flyter på lite bättre.

Jag får nog konstatera att jag är dålig på att socialisera för barnens skull, men jag ska försöka skärpa mig!

Självklart

Gårdagen förlöpte väldigt smärtfritt måste jag säga.
Barnen var ute och lekte med grannbarnen hela dagen, och det var nästan så att man fick tjata på dom för att de skulle komma in igårkväll för att få sitt lördagsgodis, och när hände det senast?! :)

Så med förhoppning om en natts ostörd sömn så gick vi, efter att ha sett 10.000 BC, (vilket för övrigt var en film som ni kan strunta i att se), och lade oss. Jag vet inte varför jag trodde att två totalt utmattade ungar skulle innebära en natts ostörd sömn... för två timmar senare kommer Neo och kryper upp i sängen...hetare än elementen en riktigt kall vinterdag.
*suck* Sjuk igen, så imorgon lär det ju bli vab då.

Idag är det dags för barnkalas, Nova´s kompis fyller år. Hade visserligen hellre varit hemma och gjort klart ute, men ja, det är inte alltid man får välja.

Ha en underbar dag!

Så gick det till.

Gårdagen var ett trauma.
Med min förra tatuering i åtanke, så kände jag mig ändå ganska lugn när jag begav mig mot Taurus för att märka min kropp ytterligare en gång.
Första gången blev jag positivt överraskad över att det gick så bra, visst det gjorde ont, men det var hanterbart.

Så efter att ha klurat lite på motivet och gjort några justeringar, så var det så dags. Jag hoppade upp i stolen och la mig till rätta.
När han frågade om jag var beredd, så svarade jag ko-lugnt; Jajjemen.
Aaaaaaaaah, vad gööööör du???
Sen följde den värsta timmen i hela mitt liv, jag kunde inte ens tänka att jag faktiskt har fött två barn, det var ingenting i jämförelse. (Det kändes inte så då iallafall)
Men Kent var toppen, han pratade med mig hela tiden för att få mig att tänka på annat, och det funkade stundvis.

Uppenbarligen så överlevde jag, och jag är nöjd med resultatet, så ok, det var värt det.:)

Så här blev den!

image21

image22

Om det gjorde ont?? Jooooooooooorå!!

Inte långt kvar nu...

Nu är det alldeles strax dax att stänga ner och bege sig bortåt storgatan...
Jag är så nervös att jag glömmer bort att andas emellanåt!
Återkommer i kväll med bild på resultatet!

Wish me luck! :)

Du kan inte lura mig...

Igår var det så då dags att inviga datorn i filmvärldens mystiska tunnlar.

Efter att datorn hade stått på hela dagen, och på så vis hindrat mig från att knappa ner meningslösa rader i min blogg, så var det så äntligen dags. (Hoppar över samtalen till vår privata internet helpdesk, J. Vill ju inte sänka M totalt.)
Kvällens val var National treasure, och jorå, den verkade ju ok... men efter 1 timme fick jag se mig besegrad, jag orkade bara inte hålla ögonen öppna längre. Tack och godnatt.

Drygt 1,5 timme senare vaknar jag av att Markus står och puttar på mig och vill att jag ska gå och lägga mig i sängen... Jaja, jag kommer... Yes, han går iväg... Neeeeej, han kommer tillbaka, fortsätter att putta på mig och tjata om att det är skönare i sängen... rör på mig lite...and there he goes again... men han blir inte borta länge. Den här gången slänger jag benen över kanten, för att visa att jag är på väg... Men han är inte dum min man... -"Nähä du, det funkar inte att försöka lura mig att du väg på, kom nu!"
*suck* Då var det bara att ge upp och masa sig till sängen, och ska jag vara ärlig, så var det bra mycket bekvämare där! :)

Moohaaahaaa

Vädergudar måste hysa agg mot nån mer än mig!! Hihihihi...
Så idag var det inte jättejobbigt att bege sig till jobbet. Det enda som inte, absolut inte, kändes bra, var att behöva ta M´s kittade bling bling by Opel a´la överviktig mörkhyad, diamantprydd, pistol-viftande person.
Hade jag haft en keps hade jag dragit ner den långt över ögonen, och hade det inte varit för regnet, så hade solbrillorna åkt på....*suck* Vad är det för fel på karln!?

Jaja, nu ska jag ta tag i jobbet, visa lite ansvarskänsla!



What have I done...

....to deserve this??
Nån gång, nånstans, måste jag ha gjort nåt för att reta vädergudarna!
Mån-fre i flera veckors tid nu, känns det som iallafall, har solen lyst som bara den kan en sån där perfekt vårdag, men idag, torsdag till trots, så har den i och för sig lyst, men med sin frånvaro. Jag blir så j*vla trött!!
Jag hade sett fram emot den här dagen så grymt mycket... få vara ledig, vara ute hela dagen och bara påta på. Nu har vi visserligen varit ute i stort  sett hela dagen ändå, men tänk vad mycket skönare det hade varit att få sätta sig mot husväggen med en kopp kaffe i näven, istället för att behöva krypa ihop på soffan inne på altanen med infravärmen igång.
Men jag kan ju glädja alla er som är ledig imorgon; Jag jobbar, så chansen för fint väder är stoooor!

Arbetsdag imorgon alltså... pest och pina...knappt nå folk på jobbet, och en j*lva massa telefonpass... men det är ju i och för sig bara 4 timmar, sen får man ju kila...med minus på flexen som resultat, men det skiter jag i.

Nä, nu ska jag natta kidsen, och arbeta upp nervositeten inför tatueringen imorgon... det är faktiskt bra att vara nervös... adrenalinet dämpar smärtan...*ler*


RSS 2.0