Kalas för hela slanten

Idag ville jag bara inte kliva upp.
Det spelar ingen roll att det ändå är människor jag tycker om som kommer, jag kan ändå bara se allt som ska göras, alla koppar som ska fram och tillbaka...och då blir kroppen helt tiltad.
Men jag masade mig iallafall upp sent omsider och försökte bidra till lite ordning, eller åtminstone representativa barn.

Nu är hälften avklarat, och det har faktiskt gått bra... om man bortser från att mina armar har känts bättre, men men.

Isaac med tillbehör har oxå varit här, så vi har fått lite faster-brorson-tid. Idag pratade han ganska högljutt med mig, och jag vet inte om jag ska tolka det som att han tror att jag har fått försämrad hörsel i och med min 30-årsdag eller om han bara kände sig väldigt avslappnad med mig så att han kunde vara sig själv med mig, för jag har ju hört ryktas att han kan göra sig hörd. Men det löste sig iallafall till slut! :)



Nu kommer kusin vitamin med tillbehör, så vi hörs senare!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0