Du kan inte lura mig...

Igår var det så då dags att inviga datorn i filmvärldens mystiska tunnlar.

Efter att datorn hade stått på hela dagen, och på så vis hindrat mig från att knappa ner meningslösa rader i min blogg, så var det så äntligen dags. (Hoppar över samtalen till vår privata internet helpdesk, J. Vill ju inte sänka M totalt.)
Kvällens val var National treasure, och jorå, den verkade ju ok... men efter 1 timme fick jag se mig besegrad, jag orkade bara inte hålla ögonen öppna längre. Tack och godnatt.

Drygt 1,5 timme senare vaknar jag av att Markus står och puttar på mig och vill att jag ska gå och lägga mig i sängen... Jaja, jag kommer... Yes, han går iväg... Neeeeej, han kommer tillbaka, fortsätter att putta på mig och tjata om att det är skönare i sängen... rör på mig lite...and there he goes again... men han blir inte borta länge. Den här gången slänger jag benen över kanten, för att visa att jag är på väg... Men han är inte dum min man... -"Nähä du, det funkar inte att försöka lura mig att du väg på, kom nu!"
*suck* Då var det bara att ge upp och masa sig till sängen, och ska jag vara ärlig, så var det bra mycket bekvämare där! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0